No One Is Talking About This av Patricia Lockwood

 Portalen omsluter dig med unika bilder, korta texter med medvetna felstavningar, memer som du ögonblickligen måste veta om du skall skratta ironiskt åt eller förkasta som onda. Portalen lockar dig hela tiden när du inte är där, och vissa dagar är det extra svårt att ta sig ur den. Det Patricia Lockwood beskriver är inte en framtida virtuell värld utan den vi har idag, bara litet förhöjd i sinnena så att man verkligen förstår den ständiga lockelsen och hur det är som att den följer med en i varje ögonblick av dagen.

There was a new toy. Everyone was making fun of it, but then it was said to be designed for autistic people, and then no one made fun of it anymore, but made fun of the people who were making fun of it previously. Then someone else discovered a stone version from a million years ago in some museum, and this seemed to prove something. Then the origin of the toy was said to have something to do with Israel and Palestine, and so everyone made a pact never to speak of it again. And all of this happened in a space of like four days.

Det krävs stor skicklighet och öra för samtiden för att kunna skriva de korta styckena som så precist fångar det flyktiga/eviga och självsäkra/ängsliga hos memerna som fladdrar förbi, liksom att lätt och kort få fram huvudpersonens tankar inför dröm-världen hon är en viktig del av och ändå försöker se utifrån. 

Every day their attention must turn, like the shine on a school of fish, all at once, to a new person to hate. Sometimes the subject was a war criminal, but other times it was someone who had made a heinous substitution in guacamole.

Huvudpersonen glider genom världen - den fysiska - från kontinent till kontinent för att sitta i paneler och uttala sig om portalen och sin del i den. Nedslagen i den fysiska verkligheten är lika fluffiga och icke-konkreta som händelserna i portalen. Men i andra halvan av boken händer något i den fysiska världen som drar all uppmärksamhet till sig. Trots att dessa scener också är drömlikt beskrivna och hennes inre kommentarsfunktion inte stängs av, märker bokens huvudperson att detta är något verkligt, något som inte kan beskrivas eller förstås i portalen. Eller?

Det är lätt att få svindel medan man läser Patricia Lockwoods bok No One Is Talking About This, och för sitt inre se en värld som mer och mer försvinner in i portalen där inget är på riktigt längre, bara ironiska skratt som kan förbytas i fördömanden i nästa ögonblick. Min läsning fick begränsa sig till ett tiotal sidor i taget för att inte tappa fotfästet i världen. Boken är mer än en samtidskommentar eller ögonvittneskildring, men den är det också, och en mycket välskriven och läsvärd sådan också.