Louvren i Paris

 Hur många dagar behöver en civiliserad människa för att se allt intressant på Louvren? Med endast en dag till förfogande behöver man välja sina mål redan innan besöket börjar, och det underlättas av den tematiska uppdelningen av verken som presenteras väl i översiktsbladet - men försvåras av att varje sal är så stor och fylld av intressanta ting att det tar längre tid att ta sig vidare än man beräknar. Med intresset för franska skulpturer och målningar nyligen tillgodosett vid besöket på Musée d'Orsay verkade det bra att börja med de antika föremålen från Grekland och Rom, sedan Egypten och Mellanöstern, men inte ens så långt hann vi, så det blir helt nödvändigt att återvända till Louvren.  

Att samlingarna är överväldigande beror inte på att rummen är belamrade med många objekt, tvärtom framstår alla utställda föremål som noggrant utvalda för att representera sin tid och stil. Bland de många prydnads- och praktiska saker från Grekland som ställts ut finns 2500 år gamla vaser gjorda för parfym och drycker och skönt dekorerade med naturmotiv, medan andra bägare och krukor såväl stora som små visar scener ur historien eller den grekiska gudasagan. 

I en sal visas konsten som utsmyckade romerska gravar några hundra år senare, där de avlidna porträtterades med sina familjer på väg att ta farväl av dem. En kvinna som möjligen dog i barnsäng visas omgiven av sin mor, två tjänare och två barn, varav det äldre sträcker ut en längtande hand i en gest som känns gripande även tvåtusen år senare. 

Att träda in i ett rum med flera statyer av Athena intill varandra är förstås mäktigt. Det går att studera likheter mellan utförandena, och skillnader som beror på skulptörens vision och skicklighet. (Och det går inte att undvika medmänniskor mitt ibland gudinnorna.) 

Den Sovande Hermafrodite finns i flera upplagor, och den antika statyn på Louvren är den som fick en svulstigt madrass under sig år 1620. Mer fascinerande är ändå den unga personens kroppshållning som tyder på oroliga drömmar, och de motstridiga uttrycken för könstillhörighet som döljs av Hermafrodites bortvända kropp, tills man vandrar runt statyn för att stjäla sig en titt.

Förbi den tunga sfinxens upphöjda blick tar man sig inte oberörd. Sedan är man i en ny/gammal värld av hieroglyfer, mumier, gudar och bilder och föremål från egyptiskt kunga- och vardagsliv för fyratusen år sedan. En del av träet i modellerna av båtar har vittrar bort och ersatts sedan de skapades. De är tilltalande uppställda tillsammans med statyetter av fiskar och grodor. 

Egyptiska gudar fascinerar av många anledningar. En översiktskarta ger en intressant bild över i vilka områden som vilka gudar främst dyrkades. Detta blir än mer begripligt med en blick på väggen intill, där gudarna räknas upp från A till... 

Intill varje guds namn finns en eller två statyetter i storleken av en handflata som visar utseendet som ibland kan skifta, och en förklarande text där hens krafter och ansvarsområden beskrivs, och dessa överlappar varandra förstås ofta. I denna lockande sal började vår tid rinna ut och vi hastade upp till underbara Nike från Samothrake och vidare till Mona Lisa med planer på att återvända fler gånger.

Länk till Louvren