Small Axe: Alex Wheatle

 I Steve McQueens filmserie Small Axe är den fjärde delen baserad på den verkliga personen Alex Wheatle, numera en känd och uppskattad författare. Vägen dit var svår och bitvis grym. Som barn blev Alex lämnad till ett fosterhem med kärlekslösa uppfostringsmetoder. Som tonåring får han flytta till ett enkelt rum i Brixton och möts av unga svarta människor, självsäkra och säkra i sina identiteter. Alex själv har språk och manér av den helvita världen där han uppfostrades men aldrig välkomnades. De nya vännerna Dennis och Rita skrattar åt honom men lär honom att tala, gå och klä sig som de hippa ungdomarna år 1980. 

Och självklart lär han sig också att hålla undan för polisen, tills det inte går och han kastas i fängelse för inblandning i Brixton Riot. Det är där han får uppmaningen av sin cellgranne, brysk men genuint välmenande, att läsa sig till kunskap, och främst då kunskapen om att den svarte mannen inte alltid måste underkasta sig. Där tog Alex Wheatles liv en ny vändning. 

Steve McQueens har öga för scener som känns på djupet. Det gäller den härligt kaotiska julmiddagen hemma hos Dennis, och ännu mer när Alex går därifrån och övermannas av förvirring och sorg över att börja förstå hur det är att höra till en familj. En annan stark scen är när han och en skolkompis sitter och skrattar och pratar om musik. I nästa ögonblick är Alex i fullt slagsmål med en annan klasskamrat som hånar dem för deras musik. Och strax efteråt är han övermannad, inknuten i en tvångströja och kastad på ett golv som bestraffning. Kameran stannar kvar på honom länge, men inte så länge som vi förstår att han måste ha legat där. 

Trots att de enskilda scenerna är så starka, och alla medverkande skådespelare fantastiska i sina roller, så får de inte tillräckligt med fördjupning och tyngd. Den röda tråden mellan de olika ögonblicken blir mycket tunn. Men ändå är filmen mycket bra och verkligen sevärd.