Nomadland

 Det är mångas dröm att köra från stat till stat genom USA, se de fantastiska landskapen och sova i sin egen bil. För många andra är den drömmen en nödvändighet, då jobbtillfällen varierar med säsongen på många ställen. Bland den nya tidens nomader finns också en hel del äldre som inte har haft råd att pensionera sig, och inte heller har kunnat investera i ett hus att bli gammal i. Fern är en av dem, sammanbiten men inte bitter till lynnet. Efter att fabriken lagt ned och hela samhället kring den därtill, packar hon det nödvändigaste och ger sig av i en ombyggd skåpbil. 

Innan jul finns det mycket jobb med att packa paket på Amazon, när det blir varmare kan man arbeta på en campingplats, senare behöver betskörden många händer. På flera av ställena stöter Fern på vänner som också lever nomadlivet - Linda May, Swankie, Dave. Mitt i vintern samlas man på Rubber Tramp Rendezvous i Arizona, där den sympatiske Bob Wells talar om sin filosofi om livet på vägarna. Med små ord, prylbyten och allmän hjälp stöttar man varandra, på RTR och när man ses igen på andra rastplatser. 

Det råder ingen tvekan om att man är utlämnad åt större och mindre olyckor när man lever i en bil och gör grovjobb på ständigt nya ställen. Men filmen Nomadland är inte i första hand en eländesskildring. Tillsammans med Fern och hennes likasinnade ser vi underbara scenerier av vidsträckta öknar, enorma berg i fjärran, klarblåa himlar. Det känns som en äkta gemenskap när någon som kan sjunga och spela tar ton. 

Många av dem har vänner och släkt som erbjuder dem att komma och bo hos dem, och då och då är det någon som försvinner från vägen och blir bofast. Men ännu fler väljer att fortsätta sitt liv på resande fot. När Fern får övernatta i en väns hus är det lätt att se vår vanliga vardag med hennes ögon och tycka att det ser konstigt ut - räta vinklar, ljusa luftiga rum, en rymlig säng att sträcka ut sig i. Jag hör till dem som vill bo tryggt i ett fyrkantigt rum och vakna på samma plats varje dag, men medan jag ser filmen Nomadland förstår jag dem som vill leva friare.