Wonder Woman 1984

 1980-talet blir mer och mer vanligt som spelplats för filmer och TV-serier, dränkt i ett nostalgiskt skimmer av cerise och guld och med lagom höga frisyrer och axelvaddar. Det är litet oklart varför den nyaste filmen om Wonder Woman är förlagd till just den tiden, men det är trevligt. Liksom många andra samtida filmer och serier, som WandaVision, sista säsongen av Agents of Shield och Oscarsnominerade Mank, är det inte bara scenografin utan också handlingen och i viss mån filmatiseringen som får färg av tidsandan i Wonder Woman 1984. Det syns i hur olja och oljeschejker i Mellanöstern spelar en viktig roll, och i att huvudskurken inte är ett CGI-byggt jättemonster utan en vanlig människa som bit för bit färgas av krafter han inte kan kontrollera och alltså inte behöver så många specialeffekter. 

Men jo, visst jobbar effektavdelningen också, speciellt med Wonder Womans gyllene lasso som hjälper henne att stoppa tjuvarna i den andra stora öppningsscenen i en inomhusgalleria. Läckert, litet roligt och hjärtevärmande men förstås djupt imponerande. Vem vill inte vara lika snygg och kompetent som hon? Till och med som sitt mänskliga alias, Diana Prince, glänser hon litet mer än alla andra på jobbet på Smithsonian Institute. 

Vi minns att Wonder Woman och hennes amazoner på hemön Themyscira har en lång historia på jorden och kunskaper om gamla gudar och även människans bakgrund som de flesta andra har glömt. Det är en artefakt från en sådan uråldrig och halvglömd gud som kommer till institutet och väcker allas intresse - Dianas, kollegan Barbaras och inte minst kvacksalvaren Max Lords. 

Det är mycket action i denna actionfilm, precis som det skall vara, och också några vackra scener som färgen i det osynliga/genomskinliga planet genom jublande fjärde juli-fyrverkerier. Wonder Woman är stark och snabb och använder sina litet osannolika hjälpmedel - lasson, armbanden, tiaran - självklart och effektivt. Det var ju alltid litet av en fälla att låta just en kvinnlig hjälte drivas av medkänsla, men det blir tydligt och vackert när hon ställs mot motståndare som tar sin kraft från andra människor och inte bryr sig om att hon lider. De kraftfulla inledningsscenerna från Themyscira hjälper oss att se hur Wonder Womans uppväxt byggt både hennes styrka och känsla för rättvisa. Med det som bakgrund är det fint att få se Lynda Carter blixtra förbi i en liten men viktig roll! Det ger mersmak för ytterligare äventyr med amazonen som vill människornas bästa.