Genom moderna klassiker som Pastoralsvit och Förklädd Gud gjorde sig Lars-Erik Larsson älskad av många svenskar under nittonhundratalet. Det är värt att via Kungliga Filharmonikernas porträtt av denne gode kompositör göra sig bekant med flera av hans verk. Konsertouvertyr nr 1 (1934) är lyriskt vackert och visar stor variation, och detsamma gäller för En vintersaga "Fyra vinjetter till Shakespeares drama" (1938) - den senare är så vänlig och inbjudande att det till och med är litet svårt för mig att förknippa musiken med Shakespeares mestadels sorgliga svartsjukedrama. Melodier och harmonier samverkar till att skapa lågintensiva stämningar.
Mer dramatik bjuds vi däremot på i Symfoni nr 3 (1945), där alla satser bär på stora gester och några dessutom på en litet oroande hetsighet. Men symfonin går inte på högvarv hela tiden, de enskilda satserna varierar sig i uttryck och blir även tidvis mildare. Dirigent Christian Lindberg leder de engagerade och skickliga Kungliga Filharmonikerna till att presentera Lars-Erik Larssons vackra och inbjudande musik, som verkligen förtjänar att höras oftare, så att det låter vackert även strömmat hem till oss lyssnare. O, att få vara på plats och lyssna en annan gång!
Länk till Porträtt av Lars-Erik Larsson på Konserthuset Play
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar