Förutom pianokonserten av Wolfgang Amadeus Mozart så var det ett italienskt program som den italienske dirigenten Gianandrea Noseda bjöd på tillsammans med Kungliga Filharmonikerna. Och vilka italienare sedan, och vilken fin Mozart-musik! Pianokonsert nr 16 (1784) i Mozarts digra verksamling är inte så ofta spelad, men har hans kännetecken: charmant och rolig musik med glada melodier och löpningar över tangenterna, med lekfulla dialoger med lika porlande flöjtstämmor och andra träblås. Den franska pianisten Lise de la Salle spelade med glädje och energi och skicklighet i soloinsatserna.
 |
| Foto: Nadja Sjöström |
Ottorino Respighi Gli uccelli "Fåglarna" (1927) är baserad på barockstycken skrivna för att imitera fåglar. Till en början låter musiken ytterst klassiskt traditionell, men efter hand glider den ur det formella och blir mer lyrisk och tidvis nästan filmiskt målande. Styckena i Gli uccelli har namn efter olika fåglar (duva, höna, näktergal, gök) men de låter sig inte stängas utan hörs litet här och var, i synnerhet förstås den distinkta göken. Här är det inte bara träblås som får agera fågelsång utan även stråkarna står för naturupplevelsen och kvitter.
Nina Rota skrev en hel del minnesvärd filmmusik för bland andra Fellini och Gudfadern-filmerna, men också musik av traditionellt snitt. Hans Symfoni nr 3 (1957) låter också rent klassisk till en början, men växlar upp till mer dramatiska toner och efter hand blir musiken så målande att den liknar filmmusik till en historia vi bara kan föreställa oss. Det var mycket roligt och intressant att få höra de här verken så fint framförda, och jag är tacksam att dirigenten Gianandrea Noseda och Kungliga Filharmonikerna presenterade dem för oss så engagerat och välljudande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar