Stilla skönhet på Waldemarsudde

Einar Jolin, Dam i svart (1942)

Inpsirationen gick båda vägarna mellan Norden och Japan för dryga hundra år sedan, och flöt in i dåtidens rörelse för att finna skönhet i vardagen. Det var en vidareutveckling från Japonismen, den beundran för Japan som funnits i Sverige under 1800-talets slut. Noggrant tillverkade keramikfat och vaser influerade svenska konsthantverkare och konstnärer till enklare motiv i dämpade färger. Utställningen Stilla skönhet på Waldemarsudde visar föremål och tavlor från såväl Norden som Japan, och därtill två utsökta skålar skapade på Koreahalvön för femhundra år sedan.

Kalle Eskola, Stilleben (1959)

__________________________________________________________________________

Jag måste tillstå att jag inte alltid ser just stillheten i det som presenteras, varken från Norden eller Asien. Flera av tavlorna har motiv och fägytor som ser agiterade ut, särskilt de från 50- och 60-talen. Dåtidens konstriktning Informalism som bröt med traditionella normer för komposition och utförande må ha känts frigörande för konstnärerna men det gör dem svårare att ta till sig. Undantag från detta är, av någon anledning, de exempel från finska konstnärer som valts ut till utställningen.

Berndt Nyberg m fl

Genomgående är också alla verk i keramik sköna till form och yta och får en än starkare estetisk laddning av att vara utställda i montrar som något att beskåda på avstånd och bara drömma om att få vara värdig att bruka. De fyrkantiga faten av Shoji Hamada är konstverk i sig, liksom Berndt Nybergs stengods  med vackra proportioner. Trots mina invändningar är utställningen välgjord och värd att se.

Länk till Waldemarsuddes sida om Stilla skönhet

Shoji Hamada, Tallrik (1956)