Unorthodox

Det är skönt att veta meningen med sitt liv, att veta att man är behövd till något. I den chassidiska befolkningen i Williamsburg, NYC ser flickorna på de gifta kvinnorna och vet att det förr eller senare är deras tur att gifta sig, raka av håret, bära peruk och sjalett och föda många barn för att återpopulera världen efter de miljontals judar som dödades i koncentrationsläger. Världen utanför skymtar, man besöker den ibland, men lojaliteten med den egna gruppen är stark.

I en räcka av spännande scener ser vi Esty plocka ihop minimalt med packning, samla sig och gå ut från sitt rum för att lämna sitt hem för alltid. Det är sabbat, och ett missöde i den religiösa efterlevnaden håller på att hindra henne, men de leende grannfruarna tipsar om hur hon kan komma runt den teknikaliteten, och snart sitter hon i en taxi som rusar fram längs gatorna. Ännu några stopp, och så kommer hon till sin destination: Berlin.

Det är inte bara för att rymma så långt bort som möjligt som Esty har tagit sig runt halva jordklotet, men det kommer att ta tid innan hon hittar det hon söker. Under tiden hamnar hon mitt i omvälvande upplevelser i sin nya stad, bland nya välkomnande vänner, som tur är, och bäst av allt: hon hamnar mitt i en massa underbar musik som hon inte hade tillgång till under sin uppväxt.

Parallellt med Estys upptäckter i Berlin får vi se hennes tidigare liv i Williamsburg; vägen till äktenskapet, som är lockande och oundviklig men full av stötestenar, och så mer och mer av det som gör att livet som underdånig hustru till slut känns omöjligt för henne. Det är självklart fascinerande att se det inte så ofta dokumenterade livet bland de ortodoxa judarna, och man bör se det med dubbel blick: dels att äktenskapet och bröllopsfesten är en stor ära som ungdomarna längtar efter att få vara huvudpersoner i (hur lustiga männens stora pälshattar ändå ser ut), och dels hur påbuden om kyskhet och avskildhet mellan ogifta män och kvinnor gör det unga brudparet så bortkomna att det bokstavligt talat gör ont. Inte den bästa starten för två osäkra unga människor som plötsligt tussas samman för en livstid, och jag slutar aldrig förundras över hur många kulturer som envisas med det bruket och alldeles för ofta sopar alla problem med det under mattan och kräver att de lidande parterna skall underkasta sig och anpassa sig.

Den chassidiska församlingen och dess styrande avbildas inte som ondsinta, men som traditionsstyrda, orubbliga och oförsonliga. Säkert är det förenklingar likaväl som Estys nya liv i Berlin är det, det liv som jag kan jämföra och avgöra sannolikheten hos. Och i Berlin har Estys fantastisk tur; så fort hon landar får hon nya vänner, en grupp människor från hela världen lika vackra som en Benetton-annons, och bäst av allt, de är studenter på musikhögskolan! Men det är den unga Esther väl unt att få mötas av vänlighet och musik, det är en del av det som gör Unorthodox så tilltalande. Andra viktiga delar är den flödande energin i den nya friheten, och mest av allt Estys stora inlevelse i allt som händer vilket i varje ögonblick syns i skådespelerskan Shira Haas ansikte.