måndag 11 maj 2020

Avenue 5

En kryssning, helst i exotiska miljöer och på välutrustade skepp, var länge något glamouröst att längta efter och unna sig ibland. De senare åren har deras status sjunkit var gång något otrevligt hänt på ett kryssningsskepp; kräksjukeutbrott, dödliga olyckor, ouppklarade mord och nu senast coronaepidemier. Men folk lockas fortfarande och kommer säkert att göra det även i framtiden, när man kan ta en tvåveckors tur i rymden på ett lyxigt skepp.


Avenue 5 är det senaste kryssningsskeppet i miljardären Herman Judds nöjesflotta, och nu skall den ta förväntansfulla resenärer ut på en trevlig rundresa i rymden. Ägaren är själv med på resan, tillsammans med sin hårt prövade assistent Iris, och kapten på skeppet är Ryan Clark, hjälten från incidenten på ett annat av Judds skepp. Det känns tryggt!


Men nej, inget är som det ser ut. En olyckshändelse kastar skeppet ur kurs, och nu kommer det att dröja åratal innan Avenue 5 kommer tillbaka till jorden igen. Nu krackelerar fasaden på alla plan. Relationer som knappt skulle hållit den ordinarie tidsrymden exploderar i vredesutbrott och småaktigheter. Passageraransvarige Matt krackelerar och skäller ut klagande resenärer, varav den främsta självklart heter Karen och pryds av en turbovariant av "speak-to-the-manager"-frisyren. Alla tilltagande problem på skeppet som besättningen försöker hålla hemliga läcker ut till passagerarna ögonblickligen. Besättningen, förresten - de är betalda skådespelare i snygga uniformer som låtsas styra skeppet, och hjältekaptenen kan inte styra och hans självförtroende är i botten.



Att se Avenue 5 är lika frustrerande som att vara fast på skeppet. I varje scen poppar det upp möjligheter till komik som vattnas ur och styrs om till kompromisser av mellanmjölkshumor och svart humor. Det känns som att vara tillbaka i svenskt sjuttiotal med klantiga missförstånd, halvilskna gräl om petitesser och katastrofer om vartannat, stereotyper som är uttjatade från första stund och bajshumor. Inte ens komiska höjdare som Hugh Laurie och Zach Woods klarar att göra sina roller roliga eller ens intressanta. Jag hade väntat mig mycket mer från ett TV-geni som Armando Iannucci. Vilken skrivbordsmes stoppade honom från att göra en lika elakt kul serie som Veep? Det kommer en andra säsong av Avenue 5. Förhoppningsvis får han ta ut svängarna där.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar