Versuch über den stillen Ort av Peter Handke

I ett par kortare böcker med titlar som börjar "Versuch über..." har Peter Handke låtit sina tankar vandra kring några olika teman. "Försök till..." är en beskrivning som kan vara både ödmjuk och föra tankarna till storverk särskilt inom musiken som betitlats "försök". Men temat här är inte allshögtravande, utan den tysta, stillsamma plats Handke funderar kring är toaletten. Inte en toalett, utan flera olika, som varit tacksamma tillflyktsorter under olika perioder av hans liv.

De första händelserna han beskriver bär verkligen en air av räddning och vila, då det rör sig om en nödvändig paus från de andra, nyanländ på en internatskola; och i än högre grad den toalett på en järnvägsstation där han en gång som pojke behövde övernatta och fick sova på golvet, kroppen vikt kring porslinet av nödvändighet. Där kunde jag leva mig in i tacksamheten över hur en oväntad plats kunde bli en trygg hamn trots att den i vanliga fall ses som en plats att fnysa eller fnissa åt.

Dock måste jag säga att trots att boken är kort så blev raden av välkomnande toalettrum och funderingarna kring dem till något jag inte längre kunde ta på allvar, just därför att de bara presenterades som små räddningar. Har vi inte alla varit med om att toaletter varit ett centrum för skräck och katastrof av olika anledningar: en upprörd mage som kanske inte klarar av att vänta på att den långa kön skall decimeras; ett misslyckat försök till samling innan en svår presentation eller möte; ett osnyggt tillstånd av dålig städning som förstör den sista glimten av optimism som man hade behövt för att klara sig ett tag till? De här omständigheterna lyser med sin frånvaro i Handkes kåserande trevligheter.

Peter Handkes språk är omsorgsfullt men omständigt och han preciserar sig på ett sätt som egentligen gör beskrivningarna mer oprecisa, med inflätade frågor och osäkringar till vad han just skrivit, och ordkonstruktioner som "... oder sonstwelchen Figuren im andersweissen und -weichen Krankenzimmerleintuch."

Med ett författarskap som pågått i över femtio år kan man inte avfärda en författare efter bara en bok, särskilt inte en mycket tunn och personlig bok som skrivits sent i karriären (2012). Säkert tas hans personliga funderingar vänligare emot av dem som redan blivit förtjusta i hans tidigare böcker. Jag kommer förmodligen att läsa mer av Handke för att bilda mig en egen uppfattning om hans stil och teman.