Horse Girl

Sarah är en snäll ung kvinna, fast litet tafatt och inte helt insatt i hur människor samspelar. Hon går gärna och hälsar på och pratar med sin häst Willow - fast det är inte hennes häst längre, och de nya ägarna blir besvärade när Sarah kommer till stallet, vilket är ganska ofta. Inte heller kommer hon riktigt överens med Nikki, som hon delar lägenhet med. Men hon har en vän på jobbet, Joan, som stöttar och uppmuntrar sin unga kollega, och jobbet verkar Sarah sköta bra.

Vi får se tillbakablickar till en ridolycka, och Sarah hälsar på en väninna som bor kvar hemma hos sin mamma och behöver assistenthjälp, så det finns ett trauma i bakgrunden. Men det kan nog inte förklara de underliga saker som Sarah börjar uppleva; förlust av tid, människor hon känner igen när hon ser dem första gången, röster hon hör från lägenheten när ingen är där. Några drömlika scener påminner om rapporter från människor som säger sig blivit bortförda av UFO:n.

Så som filmen Horse Girl berättar historien kan man se den som en beskrivning av en kvinna som bit för bit förlorar greppet om tillvaron. Samtidigt är händelserna så väl förankrade i Sarahs medvetande, och Sarah och Sarahs känslor är utmärkt gestaltade av Alison Brie i huvudrollen. Som hennes socialarbetare säger i filmen, så upplever Sarah allt hon är med om som sant. Som åskådare kan man i varje ögonblick välja att se det utifrån eller som Sarah själv. Tyvärr börjar scenerna dra sig litet för långt åt det obegripliga efter ett tag, så att blandningen mellan verklighet och illusion skaver för mycket, men under största delen är Horse Girl en fin skildring av en ung människa som pressas ut ur det vi kallar normalt liv.