Att klä sig uppseendeväckande, så att det syns att man har dyra kläder och dyra vanor, tilltalar inte bara nyrika utan dem som vill känna sig rik och höra till. Där old money klär sig stiligt och diskret med kanske en iögonenfallande detalj ibland finns det många som inte kan hålla fingrarna i styr utan låter sig översköljas av guld, silver, starka färger och mönster. Under det färggranna, lekfulla 80-talet växte Gianni Versaces mode till ett fenomen.
Inte bara en stark färg utan alla på samma gång! Inte bara ett mönster utan flera olika, kors och tvärs om varandra! Reproduktioner av tavlor och ikoner tryckta på tyget på sidan eller upp-och-ned! Det sistnämnda är intressant och litet sympatiskt. Ett exklusivt plagg med speciellt mönster och skärning kan bli så speciellt att det blir plagget som bär människan. Men går det en söm eller plissering genom motivet och sitter det horisontellt så är det inte meningen att andäktigt läsa det som en serie, utan det är bäraren som har makten över plagget.
Med det sagt har jag aldrig varit så förtjust i Versaces stil där starka färger och motiv hopas på varandra. Jag älskar Christian Lacroix version av en överflödets estetik där rosa och orange kan blandas och mönster kan ta stor plats, men Versace går för mig några steg över gränsen där det blir klumpigt och litet irriterande för mig att se på. Den uppfattningen får jag bekräftad på den välgjorda Retrospective som visas på Textilmuseet i Borås, men det är förstås ändå underhållande att gå runt och se plaggen.
Det är litet roligt att det jag gillar bäst är Bondage-kollektionen, som är ett under av sobert svart och guld efter alla tidigare färgexplosioner. På modevisningarna från 80- och 90-talen får som visas på en TV-skärm går det också att hitta riktigt vackra och bärbara klänningar och dräkter i pasteller med bara någon rand av mönster, eller underbara aftonklännigar i svart kantade med gnistrande "juveler" i olika färger. Tamare, skulle kanske en del säga, men vackrare och mer smickrande tycker jag.
Länk till Borås Textilmuseums sida om Gianni Versace Retrospective
Inte bara en stark färg utan alla på samma gång! Inte bara ett mönster utan flera olika, kors och tvärs om varandra! Reproduktioner av tavlor och ikoner tryckta på tyget på sidan eller upp-och-ned! Det sistnämnda är intressant och litet sympatiskt. Ett exklusivt plagg med speciellt mönster och skärning kan bli så speciellt att det blir plagget som bär människan. Men går det en söm eller plissering genom motivet och sitter det horisontellt så är det inte meningen att andäktigt läsa det som en serie, utan det är bäraren som har makten över plagget.
Med det sagt har jag aldrig varit så förtjust i Versaces stil där starka färger och motiv hopas på varandra. Jag älskar Christian Lacroix version av en överflödets estetik där rosa och orange kan blandas och mönster kan ta stor plats, men Versace går för mig några steg över gränsen där det blir klumpigt och litet irriterande för mig att se på. Den uppfattningen får jag bekräftad på den välgjorda Retrospective som visas på Textilmuseet i Borås, men det är förstås ändå underhållande att gå runt och se plaggen.
Det är litet roligt att det jag gillar bäst är Bondage-kollektionen, som är ett under av sobert svart och guld efter alla tidigare färgexplosioner. På modevisningarna från 80- och 90-talen får som visas på en TV-skärm går det också att hitta riktigt vackra och bärbara klänningar och dräkter i pasteller med bara någon rand av mönster, eller underbara aftonklännigar i svart kantade med gnistrande "juveler" i olika färger. Tamare, skulle kanske en del säga, men vackrare och mer smickrande tycker jag.
Länk till Borås Textilmuseums sida om Gianni Versace Retrospective
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar