Philip Glass Ensemble på Cirkus

I över femtion år har Philip Glass Ensemble funnits, med varierande medlemmar, men nu tar de plats på Cirkus tillsammans med mannen som gett dem namnet och musiken. Gruppen inleder med musik från operan the CIVIL warS och fortsätter med vackra Dance IX. Tyvärr låter ljudet litet plastigt, och även om det jämnar ut sig efter ett tag skulle det varit skönt med skirare klanger emellanåt. Men det är gott att få höra musiken och försjunka i de många upprepade slingorna. Och det är spännande att se hantverket; inte några inprogrammerade melodier som bara är att starta med en knapptryckning. Nej, det är maestros egna fingrar som flyger i trioler över klaviaturen, medan Michael Riesman och Mick Rossi jobbar lika hårt med sina repetitiva slingor respektive ackord. I blåssektionen arbetar Andrew Sterman, Peter Hess och Jon Gibson lika inlevelsefullt med sina saxofoner och flöjter, och Lisa Bielawas överjordiska sång fullbordar klangerna.

Ensemblen tar en paus och fortsätter sedan med tre stycken från Glassworks: Floe, Facades och Rubric. Vi får ett avbrott från den mest intensiva minimalismen i ett stillsammare stycke där blåssektionen skapar underbara harmonier. Sista ordinarie verk på programmet är Act III från The Photographer. Det är fascinerande hur musiken stegrar sig till ett crescendo - men inte för att ta slut, som de flesta andra stycken, utan det fortsätter så i flera minuter. Ett klimax som varar så länge att man får börja lyssna efter detaljerna, inte bara svepas med av energin! Publiken applåderar entusiastiskt och så får vi ett extranummer, EOB: Spaceship, en bra avslutning på en minnesvärd kväll.