Blodträdet

 

En ung man och en ung kvinna svänger in på gården till ett hus på den baskiska landsbygden. Gamla historier fladdrar till och får liv medan de går genom rummen. Så börjar de berätta: snabbt, ivrigt, den enas mening efter den andras. De berättar en historia som skall bli en film, men det är också deras egen familjehistoria. Rebecas mor Macarena var en firad rocksångerska som drog sig undan i mentalsjukdom. Marcs mor Nuria förlorade sin familj som tonåring och jagades bort från hemmet för att den ryska maffian var på väg. De båda förlorade fotfästet och Macarena fann det aldrig igen, men familjerna knöts samman löst via Nurias bokkontrakt och återkommande familjefester på gården i Baskien.

Marc och Rebeca formar från början sin historia som scener i en spännande film; kanske smyckar de ut verkligheten litet grand (eller kanske inte alls), men samtidigt berättar de sig fram till sanningar de inte tidigare känt till. Regissören Julio Medem berättar också sin film egensinnigt, med ett lätt magiskt filter ovanpå verklighetskänslan. Bilder från de två signifikanta bröllopen varvas med varandra, fastän det egentligen låg flera år emellan dem. Och då och då stjäl kossorna scenen: kossor som jordnära naturvarelser, kossor i oväntade situationer, kossor som förebud om något ont. Blodträdet är en originell film som sveper med tittarna i en historia med många vändningar, lätt otroliga men fascinerande.