Många längtar efter ett enklare liv närmare naturen. Några dagar i tält på en röjd campingplats med en gemensam stuga borde väl kännas skönt? Så skönt att vi bjuder in våra närmaste vänner! Det måste de tycka om. Det MÅSTE de tycka om! Kathryn är van att planera noggrant och att få sin vilja igenom. Hon har ett schema för vad alla gäster skall göra varje dag. Tur att hon och maken Walt kom dit före alla andra, så att Kathryn kan bära över madrasserna från alla tält till sin egen sovsäck utan att de ser det.
Människor förändras och vänskaper förändras också, och på en semesterresa med begränsade bekvämligheter kan små irritationer orsaka stora utbrott. Systern Carleen har alltid stått i skuggan av den bestämda Kathryn, och nu är hon här med pojkvännen Joe och styvdottern Sol. Nina-Joy var Kathryns bästa vän men de har glidit ifrån varandra, och äktenskapet med George är skakigt. Ingen trodde att den nyskilde Miguel skulle orka ta sig till campingresan, men visst dyker han upp och överkompenserar i älskarrollen med nya flickvännen Jandice.
Fyra par vuxna, en trulig styvdotter och pojken Orvis, överbeskyddad av mamma Kathryn. Ja, personerna faller in i stereotyper och ibland är det svårt att skilja den ena från den andra och vilka problem just det paret hade. Det gör inget, för fastän det är förutsägbart att de gör tvärtemot Kathryns instruktioner gör de det med en skön blandning av uppgivenhet och upprorsanda. De som står ut i gruppen är den frisinnade Jandice (Juliette Lewis), som förstås blir Kathryns nemesis, och Walt (David Tennant), som är så färglös och förbisedd att det är en skådespelarprestation i sig. Den magnifika Bridget Everett spelar stugföreståndaren Harry med en perfekt balans av stabilitet och förvirring. Och i centrum står Jennifer Garner, the all-american girl, som har vridit upp sin aura av ordningsam fixare bara tillräckligt för att bli en pain in the ass men ändå inte någon man hatar.
För mig som helst bor på hotell eller stannar hemma börjar komiken redan i förutsättningarna; att tro att tio personer skall vilja bo tillsammans och göra samma saker med myggor i öronen och inga inomhustoaletter! Att tro att ett noga upplagt schema skall hålla när tio personer kommer att dra åt olika håll eller dra ett bloss och somna lugnt! Fastän situationerna är realistiska är tempot och tonen uppskruvat till det läge där åtminstone jag kan slappna av och skratta åt allt som händer. Den brittiska förlagan till serien lär vara råare och svartare, och kanske är den ännu roligare, men jag gillar den amerikanska versionen av Camping.
Människor förändras och vänskaper förändras också, och på en semesterresa med begränsade bekvämligheter kan små irritationer orsaka stora utbrott. Systern Carleen har alltid stått i skuggan av den bestämda Kathryn, och nu är hon här med pojkvännen Joe och styvdottern Sol. Nina-Joy var Kathryns bästa vän men de har glidit ifrån varandra, och äktenskapet med George är skakigt. Ingen trodde att den nyskilde Miguel skulle orka ta sig till campingresan, men visst dyker han upp och överkompenserar i älskarrollen med nya flickvännen Jandice.
Fyra par vuxna, en trulig styvdotter och pojken Orvis, överbeskyddad av mamma Kathryn. Ja, personerna faller in i stereotyper och ibland är det svårt att skilja den ena från den andra och vilka problem just det paret hade. Det gör inget, för fastän det är förutsägbart att de gör tvärtemot Kathryns instruktioner gör de det med en skön blandning av uppgivenhet och upprorsanda. De som står ut i gruppen är den frisinnade Jandice (Juliette Lewis), som förstås blir Kathryns nemesis, och Walt (David Tennant), som är så färglös och förbisedd att det är en skådespelarprestation i sig. Den magnifika Bridget Everett spelar stugföreståndaren Harry med en perfekt balans av stabilitet och förvirring. Och i centrum står Jennifer Garner, the all-american girl, som har vridit upp sin aura av ordningsam fixare bara tillräckligt för att bli en pain in the ass men ändå inte någon man hatar.
För mig som helst bor på hotell eller stannar hemma börjar komiken redan i förutsättningarna; att tro att tio personer skall vilja bo tillsammans och göra samma saker med myggor i öronen och inga inomhustoaletter! Att tro att ett noga upplagt schema skall hålla när tio personer kommer att dra åt olika håll eller dra ett bloss och somna lugnt! Fastän situationerna är realistiska är tempot och tonen uppskruvat till det läge där åtminstone jag kan slappna av och skratta åt allt som händer. Den brittiska förlagan till serien lär vara råare och svartare, och kanske är den ännu roligare, men jag gillar den amerikanska versionen av Camping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar