Snart kan vi fira femtioårsjubiléet av att människan för första gången besökte månen. Vår närmaste himlakropp, ändå en annan värld! Men i alla tider har man tittat upp mot himlen och undrat över vad som har funnits där - beskådat och analyserat, men också låtit fantasin flyga fritt. Konstmuseet Louisiana i Danmark har satt samman en utställning med verk om och omkring månen, där både vetenskap och konst tar plats.
Där finns noggranna observationer gjorda genom seklen av vår nattliga följeslagare, olika avancerade beroende på instrument och förkunskap om vad man såg. Under glas kan vi se ned på uppslag ur verk om månen och andra himlakroppar skrivna av Galileo Galilei, och även av indiska och kinesiska uttolkare. Betraktandet av himlavalvet och vad som rörde sig där sammanföll ju också med önskan att kunna läsa av framtiden eller horoskop för människor på jorden, vilket påverkade tolkningarna men också gav anledning att skärskåda himlafenomen och dokumentera dem, vilket vi har glädje av idag.
Så länge man inte hade tagit sig till månen flödade fantasierna fritt om vad som kunde finnas där. På en vägg visar illustrationer ur en dagstidning från 1800-talet hur man skulle flyga dit, förslava vildarna och kolonisera den nya marken. Strax bredvid kan man se Georges Mélies mycket mer humoristiska film Resan till månen, otroligt underhållande men även den med inslag av strid med akrobatiska (men inte så farliga) vildingar. På en annan vägg projiceras Mélies lika roliga och homoerotiska tolkning av vad som händer vid solförmörkelse, där två skådespelare med fantastisk mimik spelar solen respektive månen.
Utställningen anmärker att det var när det elektriska ljuset gjorde sitt intåg för dryga hundra år sedan som konstnärer började romantisera månljuset - när andra ljus började konkurrera och det blev litet mindre vanligt att månen var det enda som lyste upp natten. Raden av verk av ruiner i månsken av Caspar David Friedrich och andra skickliga konstnärer är fantasieggande men ändå rogivande att se på.
Ju bättre teleskopen blev, desto tydligare kunde man se och klassificera kratrarna på månens solbelysta sida. Är 1898 skapade Johann Friedrich Julius Schmidt och Thomas Dickert i Tyskland en modell av månen med den topografi man kände till då.
Åren gick och rymdfart visade sig vara möjlig men mycket krångligare än man skulle önska; att lämna jordytan krävde mycket arbete och stor precision, och månen såväl som andra planeter i solsystemet visade sig ogästvänliga. Vi får se en rymddräkt av slaget som NASA:s astronauter bar på resan till månen år 1969. 21 lager av olika material krävdes då för dräkten skulle klara såväl höga temperaturer vid uppskjutningen som låga temperaturer i rymden. Till höger i bakgrunden syns den reseberättelse i serieformat som Robert Rauschenberg skrev, inbjuden som han var till uppskjutningen. Månlandningen satte spår hos de samtida konstnärerna, men verk likt Öjvind Fahlströms seriestrippstavla är så personliga och känslostyrda att det inte alltid ger så mycket för en utomstående att försöka uttolka dem.
Andra sätt att gestalta den rymdfarande människan och känslorna inför det är att ge sina konstverk vetenskaplig touch. På senare år har vi sett flera konstnärer som gör det, och på Louisiana finns samlingar av månstenar med suggestiva namn, varav en uppsättning på kinesiska, framdrömda av en konstnär vars namn fallit mig ur minnet. Det visas också ett flertal förslag på mån-bostäder, sköna estetiska former om än inte direkt konst. Bland dessa designföremål dyker det plötsligt upp en konstnärs förslag på rymddräkter i mångfärgat plastmaterial inspirerat av ursprungsfolk men format för att "passa" månen, Mars och Venus - fullständigt oanvändbara men charmiga.
Efter att ha vandrat igenom hela utställningen några gånger måste jag säga att jag tycker bäst om verken från tiden innan månlandningen. Jag bugar mig för de forntida astronomerna som lade ned sin själ i att studera och analysera månen och dess rörelser, och jag njuter av de drömska idéerna om växter och varelser man trodde att vi skulle kunna möta på månen. Undantaget från samtiden är foton från rymden, vetenskapligt framställda men vackra och imponerande i egen kraft. Vi får se flera svindlande bilder av galaxer och stjärnansamlingar tagna genom Hubble och andra teleskop som ger oss detaljer och skärpa som medeltidsmänniskan inte kunnat drömma om. Men nu kanske vi ändå kan börja drömma om ett nytt och annorlunda liv på månen.
Länk till Louisianas sida om Månen
Där finns noggranna observationer gjorda genom seklen av vår nattliga följeslagare, olika avancerade beroende på instrument och förkunskap om vad man såg. Under glas kan vi se ned på uppslag ur verk om månen och andra himlakroppar skrivna av Galileo Galilei, och även av indiska och kinesiska uttolkare. Betraktandet av himlavalvet och vad som rörde sig där sammanföll ju också med önskan att kunna läsa av framtiden eller horoskop för människor på jorden, vilket påverkade tolkningarna men också gav anledning att skärskåda himlafenomen och dokumentera dem, vilket vi har glädje av idag.
Så länge man inte hade tagit sig till månen flödade fantasierna fritt om vad som kunde finnas där. På en vägg visar illustrationer ur en dagstidning från 1800-talet hur man skulle flyga dit, förslava vildarna och kolonisera den nya marken. Strax bredvid kan man se Georges Mélies mycket mer humoristiska film Resan till månen, otroligt underhållande men även den med inslag av strid med akrobatiska (men inte så farliga) vildingar. På en annan vägg projiceras Mélies lika roliga och homoerotiska tolkning av vad som händer vid solförmörkelse, där två skådespelare med fantastisk mimik spelar solen respektive månen.
 |
| Carl Julius Leypold. "Kirkegårdsindgang", 1832 |
Ju bättre teleskopen blev, desto tydligare kunde man se och klassificera kratrarna på månens solbelysta sida. Är 1898 skapade Johann Friedrich Julius Schmidt och Thomas Dickert i Tyskland en modell av månen med den topografi man kände till då.
Åren gick och rymdfart visade sig vara möjlig men mycket krångligare än man skulle önska; att lämna jordytan krävde mycket arbete och stor precision, och månen såväl som andra planeter i solsystemet visade sig ogästvänliga. Vi får se en rymddräkt av slaget som NASA:s astronauter bar på resan till månen år 1969. 21 lager av olika material krävdes då för dräkten skulle klara såväl höga temperaturer vid uppskjutningen som låga temperaturer i rymden. Till höger i bakgrunden syns den reseberättelse i serieformat som Robert Rauschenberg skrev, inbjuden som han var till uppskjutningen. Månlandningen satte spår hos de samtida konstnärerna, men verk likt Öjvind Fahlströms seriestrippstavla är så personliga och känslostyrda att det inte alltid ger så mycket för en utomstående att försöka uttolka dem.
Andra sätt att gestalta den rymdfarande människan och känslorna inför det är att ge sina konstverk vetenskaplig touch. På senare år har vi sett flera konstnärer som gör det, och på Louisiana finns samlingar av månstenar med suggestiva namn, varav en uppsättning på kinesiska, framdrömda av en konstnär vars namn fallit mig ur minnet. Det visas också ett flertal förslag på mån-bostäder, sköna estetiska former om än inte direkt konst. Bland dessa designföremål dyker det plötsligt upp en konstnärs förslag på rymddräkter i mångfärgat plastmaterial inspirerat av ursprungsfolk men format för att "passa" månen, Mars och Venus - fullständigt oanvändbara men charmiga.
Efter att ha vandrat igenom hela utställningen några gånger måste jag säga att jag tycker bäst om verken från tiden innan månlandningen. Jag bugar mig för de forntida astronomerna som lade ned sin själ i att studera och analysera månen och dess rörelser, och jag njuter av de drömska idéerna om växter och varelser man trodde att vi skulle kunna möta på månen. Undantaget från samtiden är foton från rymden, vetenskapligt framställda men vackra och imponerande i egen kraft. Vi får se flera svindlande bilder av galaxer och stjärnansamlingar tagna genom Hubble och andra teleskop som ger oss detaljer och skärpa som medeltidsmänniskan inte kunnat drömma om. Men nu kanske vi ändå kan börja drömma om ett nytt och annorlunda liv på månen.
Länk till Louisianas sida om Månen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar