Sorry To Bother You

Telefonförsäljare är kanske ingens drömjobb, men det är många som jobbar som det för att försörja sig. Cassius "Cash" Green behöver pengar för att betala hyran till sin morbror, och tack och lov får han jobb på RegalView med att sälja uppslagsverk. Det finns ett manus att hålla sig till, men det krävs litet extra skicklighet för att genomföra en försäljning, och de framgångsrika försäljarna har en chans att flytta upp från nedersta våningen till mer lukrativa säljjobb. Efter några misslyckade försäljningar får Cash tipset från kollegan Langston att använda sin "vita röst" - den som låter som att han inte har ett bekymmer i världen. Cashs försäljningsstatistik skjuter i höjden och snart blir han befordrad - nu skall han få ta den gyllene hissen upp till den hemliga våningen där Power Callers arbetar! Men detta händer samtidigt som Cash och hans kollegor har arrangerat en protest mot RegalViews dåliga löner. Vilken sida skall Cash välja?

Sorry To Bother You håller en lätt ton, och Cashs lojalitetskonflikt blir inte ett tungt fokus utan en chans för filmen att skruva handlingen åt två olika håll. Blockaden mot RegalView är visserligen seriös, men regissören och manusförfattaren Boots Riley klämmer humor även ur den, medan tillvaron för Cash på säljartoppen blir absurd men ändå välbetald och bekväm. Sorry To Bother You visar en värld mycket lik vår men där allt är uppvridet ett extra snäpp mot det galna. Men jag gillar att filmen inte målar i svartvitt: "världen har blivit galen och bara vi (strejkarna) har behållit vettet". Även den schysste Langston har en T-shirt från landets favorit-TV-program "I Got the S#*@ Kicked Out of Me!" som är precis vad det heter, och Cash gillar verkligen sin stylade heminredning.

I filmen finns många bakgrundsdetaljer som bara är roliga eller som planterar en litet läskig idé. "WorryFree" är lösningen för dig som har problem med hyra och mat - bo och jobba på samma ställe livet ut utan att behöva bekymra dig för pengar! De blågulklädda (IKEA?) arbetarna ser glada och nöjda ut i reklamfilmen, men vi ser ju att det är slavkontrakt utan slut. Ändå funderar Cashs morbror på att skriva in sig, och det går att tänka sig hur det kan verka lockande för människor på ruinens brant. Samtiden vrids upp några snäpp till mot galenskap; allt som kan vara kontroversiellt kommersialieras, skämtas bort eller går förlorat bland skräpnyheter; och så slår mätaren i botten när Cash blir inbjuden till chefens mycket exklusiva fest. Bland de förtjusta festdeltagarna är den nye svarte Power Callern Cash en exotisk gäst att fascineras av.

Den skruvade handlingen matchas av de surrealistiska detaljerna i berättandet, som att Cash ramlar ned framför människorna han ringer till när de svarar, eller att flickvännen arbetar med att svänga skyltar. En animerad instruktionsfilm i filmen är regisserad av "Michel Dongry", och fastän det märks att Boots Riley är inspirerad av Michel Gondry har han en egen stil som jag gillar mycket. Jag hoppas att få se många fler filmer i samma anda.