Det är trängre än vanligt på Glenn Miller Café, för i spelhörnan står inte bara ett trumset och ett flertal klarinetter, utan en vibrafon och en ännu större marimba. Det tackar vi för! Under kvällen kommer Per ”Texas” Johansson (träblås), Mattias Ståhl (vibrafon) och Konrad Agnas (trummor) att ge oss fin musik från sina instrument.
Det är mest nyskriven musik av Per ”Texas” Johansson vi får höra, så ny att låtarna sällan har namn. Den första är en blues i tretakt som låter litet skönt kuslig. Nästa är baserad på kvintar, vilka får mycket fin klang från marimban. Och så några låtar som har namn! Här börjar regnbågen är stillsam och fin, Paroxysmalt förmaksflimmer lika stökig som den låter ("två arga ekorrar som bråkar" är beskrivningen i mellansnacket), och även Tjuven låter vild och dessutom tung tack vare de mörka tonerna från kontrabasklarinetten.
Efter första pausen kommer ett par låtar med mycket fina melodier. Den med namnet Vad som helst där marimban återkommer är riktigt minnesvärd. Setet mynnar ut i en vild klimax i låten Bevakad Av Tusen Vakter. Det är verkligen tre väl sammanspelade musiker vi hör!
Musiken i sista och tredje set låter litet extra experimentell i harmonier och melodier, både de hastigare och den långsamma, meditativa. Kontrabasklarinetten kommer igen i ännu en ny låt, hurra! Konserten som hunnit med att vara både vild och gemytlig slutar med mer musik från De långa rulltrapporna i Flemingsberg, inför en uppskattande och tacksam publik.
Det är mest nyskriven musik av Per ”Texas” Johansson vi får höra, så ny att låtarna sällan har namn. Den första är en blues i tretakt som låter litet skönt kuslig. Nästa är baserad på kvintar, vilka får mycket fin klang från marimban. Och så några låtar som har namn! Här börjar regnbågen är stillsam och fin, Paroxysmalt förmaksflimmer lika stökig som den låter ("två arga ekorrar som bråkar" är beskrivningen i mellansnacket), och även Tjuven låter vild och dessutom tung tack vare de mörka tonerna från kontrabasklarinetten.
Efter första pausen kommer ett par låtar med mycket fina melodier. Den med namnet Vad som helst där marimban återkommer är riktigt minnesvärd. Setet mynnar ut i en vild klimax i låten Bevakad Av Tusen Vakter. Det är verkligen tre väl sammanspelade musiker vi hör!
Musiken i sista och tredje set låter litet extra experimentell i harmonier och melodier, både de hastigare och den långsamma, meditativa. Kontrabasklarinetten kommer igen i ännu en ny låt, hurra! Konserten som hunnit med att vara både vild och gemytlig slutar med mer musik från De långa rulltrapporna i Flemingsberg, inför en uppskattande och tacksam publik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar