Evelyn Bencicovas foton i utställningen Merror på Fotografiska går alla i en blek färgskala med medvetet överraskande inslag av blodrött, men de är också fotoserier med olika tema. Några foton på djur är på gränsen till obehagliga men fortfarande mest roliga; finurligt paras den hårlösa katten ihop med laxskivor i liknande färger som kattskinnet, och den bleka hundens röda gap speglas i de knallröda korkarna på mjölkflaskorna.
Så kommer vi till bilderna av nakna, blodlösa människokroppar i miljöer som en gång var sterila men nu är slitna och dammiga. I lealösa sjok ligger på undersökningsbritsar eller gymnastikredskap. Förr myllrade platserna av liv, men människorna som passerade igenom rummen var inte individer utan förgängliga och utbytbara.
Temat människans litenhet i en socialistisk diktatur visas på ett annat sätt i serien av bilder från pampiga officiella byggnader i Bencicovas födelseland Slovakien. Den sortens kompositioner tilltalar mig så mycket; stiliserade människor uppställde synkront med arkitekturen omkring sig. Det är snyggt! Men samtidigt ännu en påminnelse om att människorna var till för systemet, inte systemet för människorna.
I en kort intervju berättar Evelyn Bencicova ytterligare, och där finns ännu fler av de fascinerande fotografierna.
Länk till foton och intervju
Länk till Fotografiskas sida om Evelyn Bencicova
Så kommer vi till bilderna av nakna, blodlösa människokroppar i miljöer som en gång var sterila men nu är slitna och dammiga. I lealösa sjok ligger på undersökningsbritsar eller gymnastikredskap. Förr myllrade platserna av liv, men människorna som passerade igenom rummen var inte individer utan förgängliga och utbytbara.
Temat människans litenhet i en socialistisk diktatur visas på ett annat sätt i serien av bilder från pampiga officiella byggnader i Bencicovas födelseland Slovakien. Den sortens kompositioner tilltalar mig så mycket; stiliserade människor uppställde synkront med arkitekturen omkring sig. Det är snyggt! Men samtidigt ännu en påminnelse om att människorna var till för systemet, inte systemet för människorna.
I en kort intervju berättar Evelyn Bencicova ytterligare, och där finns ännu fler av de fascinerande fotografierna.
Länk till foton och intervju
Länk till Fotografiskas sida om Evelyn Bencicova
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar