Mademoiselle Paradis

Koncentration, hänförelse, inlevelse i musiken hon spelar har den unga Maria Theresia Paradis. Hon är blind, så hon har inte lärt sig av att se på andra hur man behärskar sina känslor. Ansiktsdragen förvrids och ögonen rullar i samklang med musikens uttryck. En blind flicka vid pianot borde vara mums för den nöjestörstande aristokratin, men Resi ser litet för udda ut för att blidka hökarna i 1777 års Wienersocietet.

Nu finns dock den fascinerande Doktor Mesmer med sina teorier om animal magnetism. Han har kurerat andras åkommor, eller åtminstone lindrat dem, med sina tinkturer och behandlingar. Utan kostnad skall han ta sig an Maria Theresia för att bota hennes blindhet. Unga Mademoiselle Paradis har redan utsatts för andra försök, i bästa fall verkningslösa, i värsta fall skadliga som kvicksilverkuren som fick henne att tappa luktsinnet. I Doktor Mesmers salar finns redan andra patienter, och några av deras skrik når till Maria Theresia, lämnad ensam av sina föräldrar.

Nästan två och ett halvt sekel senare går det att skratta eller skaka på huvudet åt Doktor Mesmers åtgärder för att balansera och bota sina patienter, men filmen låter honom ändå framstå som mån om sina skyddslingar och vetenskapligt noggrann med de kunskaper han själv prövat sig fram till. Faktiskt börjar Maria Theresias ögon skymta ljus, skepnader och färger igen. Vi får i flera finkänsliga scener känna med henne när hon upptäcker världen omkring sig, och när hon dessutom blir överväldigad av känslor, inte minst inför föräldrarna som är måna om att hon skall bli möjlig att giftas bort, men absolut inte förlora sin spelskicklighet och därigenom kejsarinnans stipendium.

Efter pianokonserterna vidtar nu nya uppvisningar, där Mademoiselle Paradis skall bevisa att hon kan se igen, eller närmare bestämt bevisa att Doktor Mesmer har botat henne. För Franz Mesmer är det viktigt att få gehör för sina metoder, men han har också många rivaler i läkarskrået som gärna vill slå krokben för honom, på Resis bekostnad.

Inflikat i berättelsen om Maria Theresia får vi se några få men intensiva och talande scener ur livet för tjänstefolket i Mesmers hus. Det köpslås om Maria Theresias framtid, men tjänstefolkets öden är ännu billigare och i andras händer än deras egna. Med de välbärgade klädda i brokiga, omsorgsfullt broderade plagg i siden och sammet (och kläderna är en fröjd att se) blir skillnaden mellan folk och folk extra tydlig.

Filmen är baserad på verkliga händelser, beskrivna i en bok av Alissa Walser, och regissören har Barbara Albert hittat rätt ton för att beskriva något som är främmande för oss idag så att det känns angeläget. Det är också gott att kunna slå upp hur Maria Theresias fortsatta liv utvecklade sig, hängiven den musik som givit så mycket till både henne och oss andra.