Deadpool 2

Vad är väl en superhjältefilm om inte fightscen efter fightscen med litet handling inklämd: hårt handgemäng i ultrarapid, vapenpackade strider i större skala och biljakter som kraschar andra bilar och hela hus; däremellan några hårdkokta oneliners och blinkningar till övriga filmer och superhjältar från samma filmbolag. Så Deadpool gör allt detta men skruvar upp det några varv extra och lägger också på ytterligare insiderskämt och kommentarer till publiken och Oscarsjuryn. Det funkade i första filmen om Deadpool och funkar fortfarande i Deadpool 2.

Därför borde jag inte klaga på handlingen, fast jo, det är några rasande korkade scener som gör att Deadpool tillsammans med en 14-årig mutantkille med glödande knytnävar sänds till mutantfängelset "Ice Box". Visst har Deadpool en dödslängtan, men nu låter han sig alltså avväpnas medan ett barnhem som plågar mutanter får fortsätta sin verksamhet - och samtidigt som den uppenbart hämndlystne cyborgen Cable anländer till vår tid, Terminator-style. I Ice Box sitter mutanter som är för farliga för att få verka i världen, med sina mutantkrafter inaktiverade av en grov ring runt halsen. Men självklart är de fortfarande farliga på tu man hand, och hur länge tror vi att mekanismen skall hålla dem i schack när nu filmen sätter fokus på Ice Box?

Deadpool 2 är lika pepprad med grovkorniga skämt som Deadpool själv med kulor under sina bovjagarturnéer. Referenserna till andra filmer i framför allt Marvels franchise haglar också tätt. Där finns retsamma blinkningar till andra viktiga roller som Hugh Jackman och Josh Brolin spelat, likväl biroller som är korrekt hämtade och refererade från serietidingsvärlden och har god chans att bryta sig ut i spinoff-filmer - mer av Domino, tack ! Filmen är också pepprad med fantastiska cameos som ibland bokstavligt talat blinkar till i bild och försvinner. Trots att filmen börjar ytterst sorgligt och inte slarvar bort det allvaret, är Deadpool 2 fräck och rolig även när blodet skvätter och kroppsdelar flyger genom luften.