Vi tänker oss en framtid där mänskligheten tagit sig ut i rymden, träffat andra civilisationer och slutit förbund med dem, och nu tillsammans bemannar rymdskepp för att rädda nödställda, lösa konflikter och utforska nya delar av universum. Det är inte Star Trek, utan en lättsammare variant av värld där skeppet The Orville färdas. Besättningen är litet klumpigare och försätter sig själva då och då i dåliga situationer där de landar, trots att de i slutändan vill göra rätt och göra världen bättre.
En komedi om ett rymdskepp är något som jag gärna ser - nu har vi äntligen begåvats med flera seriösa och bra TV-serier som utspelar sig i rymden, så varför inte skoja till det litet? Men tyvärr hittar inte The Orville tonen vare sig för humorn eller för rymdfarandet. Avsnitten tar sig an riktigt stora ämnen, såsom ett generationsskepp där invånarna inte vet att de är i en kontrollerad miljö, eller en planet där kvinnligt kön är så oönskat att flickor könskorrigeras vid födseln. Men med bara 42 minuter att spela på måste konflikterna lösas under de sista minuterna, så snabbt att det känns som att man slarvat bort något viktigt. Ett annat problem är att dessa teman, som är kända troper inom science fiction, behandlas som något nytt och svårt att förstå, vilket det varken borde vara för publiken eller en någorlunda välutbildad rymdskeppsbesättning i Planetary Union på 2400-talet.
Vad komedin anbelangar är den heller inte tillfredsställande; där finns litet slapstick, litet prutthumor, litet fars, och alldeles för litet intellektuell humor för min smak. Jag skulle önska mig mer av allt och framför allt av det sistnämnda. När första säsongen närmar sig slutet kommer ett par avsnitt med mer av den varan; ett gott exempel är när skeppsläkarens barn strandas på en planet med Isaac, den artificiella livsformen som är ett under av rationellt tänkande, och är nära att driva honom till vansinne med sitt bråkande. Mer humor, och då bra humor, skulle göra serien mer originell och placera den i en nisch som ännu inte är fylld.
Med det sagt har jag ändå fattat tycke för besättningen på The Orville, huvudpersonerna såväl som bifigurerna som glider förbi för några skratt. Jag kommer att se vidare på säsong två och hoppas på mer humor och mer av karaktärsutveckling och kamratlig stämning på The Orville.
En komedi om ett rymdskepp är något som jag gärna ser - nu har vi äntligen begåvats med flera seriösa och bra TV-serier som utspelar sig i rymden, så varför inte skoja till det litet? Men tyvärr hittar inte The Orville tonen vare sig för humorn eller för rymdfarandet. Avsnitten tar sig an riktigt stora ämnen, såsom ett generationsskepp där invånarna inte vet att de är i en kontrollerad miljö, eller en planet där kvinnligt kön är så oönskat att flickor könskorrigeras vid födseln. Men med bara 42 minuter att spela på måste konflikterna lösas under de sista minuterna, så snabbt att det känns som att man slarvat bort något viktigt. Ett annat problem är att dessa teman, som är kända troper inom science fiction, behandlas som något nytt och svårt att förstå, vilket det varken borde vara för publiken eller en någorlunda välutbildad rymdskeppsbesättning i Planetary Union på 2400-talet.
Vad komedin anbelangar är den heller inte tillfredsställande; där finns litet slapstick, litet prutthumor, litet fars, och alldeles för litet intellektuell humor för min smak. Jag skulle önska mig mer av allt och framför allt av det sistnämnda. När första säsongen närmar sig slutet kommer ett par avsnitt med mer av den varan; ett gott exempel är när skeppsläkarens barn strandas på en planet med Isaac, den artificiella livsformen som är ett under av rationellt tänkande, och är nära att driva honom till vansinne med sitt bråkande. Mer humor, och då bra humor, skulle göra serien mer originell och placera den i en nisch som ännu inte är fylld.
Med det sagt har jag ändå fattat tycke för besättningen på The Orville, huvudpersonerna såväl som bifigurerna som glider förbi för några skratt. Jag kommer att se vidare på säsong två och hoppas på mer humor och mer av karaktärsutveckling och kamratlig stämning på The Orville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar