Samhället förändrades, och allas liv förändrades. Några har ganska stor frihet på samhällets topp, andra är deras tjänare. Nej, det är inte helt annorlunda jämfört med hur det är idag i de flesta länder, men nu manifesteras det i strikta regler och klädkoder, och hårda straff för dem som faller utanför ramarna, och detta i ett land som förut hörde till världens friaste. Via en statskupp omformades USA till Gilead, på kristna fundamentalistiska grundvalar. Kvinnor förbjöds att arbeta utanför hemmet, men det finns gott om sysslor i hushållet hos de utvalda samhällsledarna, som att laga maten - eller föda barn.
Fertiliteten sjönk i hela världen och barn föds alltför sällan. Så varför låta kvinnor bestämma själva över barnafödandet, med preventivmedel och aborter? Det var kanske deras fel att nativiteten sjönk, så det är rätt åt dem att de får veta sin plats nu. Likt de skeva förhållandena i polygama samhällen ser vi män på Gileads gator som inte har någon äkta maka, män som ändå står och vaktar ordningen utrustade med automatvapen. Kanske hoppas de på att en dag bli tilldelade en kvinna, kanske nöjer de sig bara med att hålla fruntimren på plats, kanske är de nöjda med att ha en tydlig roll, kanske är de själva rädda för straff. Och förstås finns det även kvinnor som är ivriga att hålla andra kvinnor i schack.
I Margaret Atwoods bok The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse) är Offred, vars tidigare namn var June, den vi följer, och stora delar av boken utgörs av hennes tankar och försök till förståelse av vad som händer henne. Ensamheten instängd på sitt rum utan böcker och musik bidrar till den klaustrofobiska känslan. En TV-serie behöver mer dynamik och dialog, vilket ger en annan känsla av fångenskap då det blir tydligare hur fängelset utgörs av såväl tungt beväpnade vakter som alla vakande ögon runt en. De påbjudna hälsningsfraserna ekar automatiskt. Finns det en möjlighet att prata om något mer personligt med den Tjänarinna du går till affären med? Vågar hon antyda något hemligt, vågar du svara?
Man kan se det som osannolikt att en hel nation anammar nya klädedräkter och hårt styrda ritualer, eller man kan se det som just det som lurar fram hängivenhet hos dem som känner sig tryggare med roller och händelser som andra har bestämt. Tjänarinnorna kallas ibland till mycket speciella möten, då deras uppgift är att stena någon som samhället pekar ut som brottsling. Så blir de delaktiga i det pågående förtrycket medan varningen för att göra uppror skrivs i blod på deras händer. Tjänarinnorna bär röda dräkter med vita vingar till skygglappar, och TV-serien låter oss i fågelperspektiv se dem strömma fram två och två och ta sin plats i kontrollerade rader.
Ritualiseringen skall dölja det hemska och göra handlingen naturlig. På liknande sätt går det till de kvällar då det är meningen att en Tjänarinna skall befruktas av husets herre. Men hur prydligt hon än ligger med huvudet i knät på husets fru som håller hennes händer blir det bara ännu mer groteskt när mannen kliver fram och med mekaniska stötar genomför parningsakten. Det som kunde varit något vackert - sex, graviditet, barn - blir tvång och opersonligt utnyttjande.
TV-serien innehåller de viktiga bitarna från boken, men avviker i form av några scener som visar andra perspektiv på hur Gilead kom till stånd samt några detaljer som otvivelaktigt kommer att ha betydelse för vad som kommer att utspela sig i filmatiseringens andra säsong. Differensen är absolut inget att uppröras över, tvärtom är Gilead en så skrämmande värld att den är värd att utforska in i minsta, tyranniska detalj.
Fertiliteten sjönk i hela världen och barn föds alltför sällan. Så varför låta kvinnor bestämma själva över barnafödandet, med preventivmedel och aborter? Det var kanske deras fel att nativiteten sjönk, så det är rätt åt dem att de får veta sin plats nu. Likt de skeva förhållandena i polygama samhällen ser vi män på Gileads gator som inte har någon äkta maka, män som ändå står och vaktar ordningen utrustade med automatvapen. Kanske hoppas de på att en dag bli tilldelade en kvinna, kanske nöjer de sig bara med att hålla fruntimren på plats, kanske är de nöjda med att ha en tydlig roll, kanske är de själva rädda för straff. Och förstås finns det även kvinnor som är ivriga att hålla andra kvinnor i schack.
I Margaret Atwoods bok The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse) är Offred, vars tidigare namn var June, den vi följer, och stora delar av boken utgörs av hennes tankar och försök till förståelse av vad som händer henne. Ensamheten instängd på sitt rum utan böcker och musik bidrar till den klaustrofobiska känslan. En TV-serie behöver mer dynamik och dialog, vilket ger en annan känsla av fångenskap då det blir tydligare hur fängelset utgörs av såväl tungt beväpnade vakter som alla vakande ögon runt en. De påbjudna hälsningsfraserna ekar automatiskt. Finns det en möjlighet att prata om något mer personligt med den Tjänarinna du går till affären med? Vågar hon antyda något hemligt, vågar du svara?
Man kan se det som osannolikt att en hel nation anammar nya klädedräkter och hårt styrda ritualer, eller man kan se det som just det som lurar fram hängivenhet hos dem som känner sig tryggare med roller och händelser som andra har bestämt. Tjänarinnorna kallas ibland till mycket speciella möten, då deras uppgift är att stena någon som samhället pekar ut som brottsling. Så blir de delaktiga i det pågående förtrycket medan varningen för att göra uppror skrivs i blod på deras händer. Tjänarinnorna bär röda dräkter med vita vingar till skygglappar, och TV-serien låter oss i fågelperspektiv se dem strömma fram två och två och ta sin plats i kontrollerade rader.
Ritualiseringen skall dölja det hemska och göra handlingen naturlig. På liknande sätt går det till de kvällar då det är meningen att en Tjänarinna skall befruktas av husets herre. Men hur prydligt hon än ligger med huvudet i knät på husets fru som håller hennes händer blir det bara ännu mer groteskt när mannen kliver fram och med mekaniska stötar genomför parningsakten. Det som kunde varit något vackert - sex, graviditet, barn - blir tvång och opersonligt utnyttjande.
TV-serien innehåller de viktiga bitarna från boken, men avviker i form av några scener som visar andra perspektiv på hur Gilead kom till stånd samt några detaljer som otvivelaktigt kommer att ha betydelse för vad som kommer att utspela sig i filmatiseringens andra säsong. Differensen är absolut inget att uppröras över, tvärtom är Gilead en så skrämmande värld att den är värd att utforska in i minsta, tyranniska detalj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar