Bröd och skådespel är vad som kan hålla folket tillfreds. Diktaturen Kina släpper in litet kapitalism och litet individualism för att det stora flertalet skall leva nöjda, och sedan några år tillbaka är det ärorikt att vara rik. På det följer att det går an att visa sin rikedom med dyra kläder och smycken, och i förlängningen i modemagasin med glättade bilder. Chen Man kallas Kinas första modefotograf, och på Fotografiskas väggar hänger glansiga porträtt av kändisar - några som är kända för oss i västvärlden, och några mindre kända här men storstjärnor i Kina.
Andra foton från 2000-talets tidiga år visar fotomodeller och skådespelerskor i underbara kläder i snyggt arrangerade scener. Jag uppskattar hängivenheten till estetiken: ingen heroin chic, inget påklistrat hipstrigt, bara sammetslena blommor eller långa klänningar som fladdrar i vinden. Ljuset är dämpat och väggarna i utställningssalarna är röda, vilket gör att den röda färgen i fotografierna accentueras extra - ibland är bilden även behandlad så att en färg, ofta rött, står fram mot en blekare bakgrund.
Några fotoserier gör mig dock mer trött på den enkla vägen Chen Man valt för dem, med perfekt formade kvinnokroppar kråmande sig i minimala kläder. En stackars flicka har inga kläder alls, bara röda färgstänk som är på väg att droppa bort! Det ökar inte mitt intresse i den serien de är stylade till att föreställa kinesiska andar.
Men det finns andra färger än rött, och i en fotoserie från 2011 som till sist vinner mitt hjärta har Chen Man klätt kvinnor från Kinas olika landsändar i sköna utstyrslar, tematiserade efter olika färger. Det som är speciellt med de porträtten är att kvinnorna inte är traditionellt söta, utan har normala ansikten. Men förstås ser de ut som superstjärnor i Chen Mans objektiv! Och deras attityder, blinkande med ett öga, ger dem personlighet och gör fotona mer minnesvärda.
Länk till Fotografiskas sida om Chen Man
Andra foton från 2000-talets tidiga år visar fotomodeller och skådespelerskor i underbara kläder i snyggt arrangerade scener. Jag uppskattar hängivenheten till estetiken: ingen heroin chic, inget påklistrat hipstrigt, bara sammetslena blommor eller långa klänningar som fladdrar i vinden. Ljuset är dämpat och väggarna i utställningssalarna är röda, vilket gör att den röda färgen i fotografierna accentueras extra - ibland är bilden även behandlad så att en färg, ofta rött, står fram mot en blekare bakgrund.
Några fotoserier gör mig dock mer trött på den enkla vägen Chen Man valt för dem, med perfekt formade kvinnokroppar kråmande sig i minimala kläder. En stackars flicka har inga kläder alls, bara röda färgstänk som är på väg att droppa bort! Det ökar inte mitt intresse i den serien de är stylade till att föreställa kinesiska andar.
Men det finns andra färger än rött, och i en fotoserie från 2011 som till sist vinner mitt hjärta har Chen Man klätt kvinnor från Kinas olika landsändar i sköna utstyrslar, tematiserade efter olika färger. Det som är speciellt med de porträtten är att kvinnorna inte är traditionellt söta, utan har normala ansikten. Men förstås ser de ut som superstjärnor i Chen Mans objektiv! Och deras attityder, blinkande med ett öga, ger dem personlighet och gör fotona mer minnesvärda.
Länk till Fotografiskas sida om Chen Man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar