Någon kommer att komma på Teater Giljotin

De två människornas särdrag och vrids till max, och relationen reduceras till ett ständigt stötande mot varandra, när paret kommer ut till det hus de har köpt långt från alla andra. Pjäsen Någon kommer att komma liknar på så sätt en annan av Jon Fosses pjäser, En sommardag; även där har ett par flyttat till ett hus vid havet långt från alla andra, och fokus sätts på en aspekt av dem vardera och vad det gör med deras förhållande. Det är en bra utgångspunkt att ha för Teater Giljotins uppsättning av Någon kommer att komma: inte realism, utan en skarp belysning på något speciellt.

Mannen är nöjd och lugn. De kommer att vara ensamma, och bara ha varandra. Men kvinnan är orolig: någon kommer att komma! De bådas meningar bollas mellan dem med bara små variationer; mannens lugn är orubbligt, kvinnans oro likaså. Det blir som ett spel mellan dem, som de kanske har spelat länge och är vana vid.

Men någon kommer verkligen, och allt förändras. Det är mannen vars hus de köpt, som är deras närmaste granne. Tänk att ha lämnat allt för att vara ensamma, och så ogillar man den enda människan i närheten! Nu är rollerna växlade. Mannen är förkrossad över den påträngande grannen, men det kvinnan fruktade har skett, så nu kan hon slappna av. Dialogen mellan dem fortsätter med ombytta förtecken.

Det är dock inte så svartvitt. Tvivlen smyger sig in, och när de båda börjar dela samma tankar växer risken för en malström av oro som kan dränka dem båda två. Är de fast i huset, är livet de hade hoppats på ett fängelse?

Skådespelarna på scenen är mycket bra, men allra bäst är Angela Kovács. Hennes desperation är påtaglig, men slår aldrig över i något okontrollerat, utan håller publiken i ett järngrepp. Teater Giljotins uppsättning av Någon kommer att komma är mycket sevärd.

Länk till Teater Giljotins sida om Någon kommer att komma