Det första jag vill ta upp är tre riktigt bra svenska filmer som hade premiär under 2017. Det är så glädjande att se att vi har kunniga filmmakare med egna röster och historier att berätta, så stort tack till Wictor Eriksson för Jordgubbslandet, Kasper Collin för I Called Him Morgan och förstås Amanda Kernell för Sameblod.
Andra tunga men givande filmer från franskspråkiga länder var kyliga Elle, intensiva Inte hela världen?, världsodysséen Farväl Europa, Silence och Lady M, alla sinsemellan mycket olika och med olika (och lyckade) metoder för att visa vad personen i fokus upplever i spänningsområdet mellan omgivningens krav och den egna viljan.
Så några roligare europeiska filmer: Vad döljer du för mig? och The Trip to Spain. Tack för de goda skratten, inlindade som de var i existensiella frågor! Och när vi är inne på det som är roligt går vi över vilda Thor Ragnarök vidare till fler actionfilmer: The Last Jedi, också gjord med viss humor, och så de mer allvarliga Wonder Woman, den underskattade Life, Blade Runner 2049 och Arrival, varav de två sistnämnda ställer frågan vad som definierar en människa och vad som är möjligt med livet. Samma frågor inställer sig också under hårt tryck i filmen Dunkirk, inte en reguljär actionfilm utan en skildring av den enskilda människans litenhet i den stora krigsmaskinen.
Bland Oscarsfilmerna fanns det två verkligt gripande historier: Moonlight och den verklighetsbaserade Dolda tillgångar. De förtjänade alla priser de fick och ännu fler, men det gjorde även den mer sorglösa musikalen La La Land. Så skönt att film både kan tala allvar och sjunga om glädje!
Andra tunga men givande filmer från franskspråkiga länder var kyliga Elle, intensiva Inte hela världen?, världsodysséen Farväl Europa, Silence och Lady M, alla sinsemellan mycket olika och med olika (och lyckade) metoder för att visa vad personen i fokus upplever i spänningsområdet mellan omgivningens krav och den egna viljan.
Så några roligare europeiska filmer: Vad döljer du för mig? och The Trip to Spain. Tack för de goda skratten, inlindade som de var i existensiella frågor! Och när vi är inne på det som är roligt går vi över vilda Thor Ragnarök vidare till fler actionfilmer: The Last Jedi, också gjord med viss humor, och så de mer allvarliga Wonder Woman, den underskattade Life, Blade Runner 2049 och Arrival, varav de två sistnämnda ställer frågan vad som definierar en människa och vad som är möjligt med livet. Samma frågor inställer sig också under hårt tryck i filmen Dunkirk, inte en reguljär actionfilm utan en skildring av den enskilda människans litenhet i den stora krigsmaskinen.
Bland Oscarsfilmerna fanns det två verkligt gripande historier: Moonlight och den verklighetsbaserade Dolda tillgångar. De förtjänade alla priser de fick och ännu fler, men det gjorde även den mer sorglösa musikalen La La Land. Så skönt att film både kan tala allvar och sjunga om glädje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar