Kabu Kabu av Nnedi Okorafor

I Nnedi Okorafors novellsamling händer det att personer dyker upp i flera berättelser, som huvudpersoner eller som ursprung till en legend. Det tycker jag om; det är intressant att få möta en karaktär igen, och det hjälper till att fylla ut detaljer om världen där historierna utspelar sig. Världen i samlingen Kabu Kabu är till största delen den afrikanska kontinenten, med nedslag i Chicago, och sederna och sagorna annorlunda än det jag är van vid, så jag tar med glädje emot all kringinformation jag kan få.

Där finns Windseekers, människor som kan flyga, vilket omväxlande skapar legender och väcker omgivningens hat. Där finns Ginen, ett afrikanskt land av fred och framstående teknologi, som lever i drömmarna hos afrikaner, speciellt de som blivit bortdrivna till svårare liv. Där finns också sorgligt många makar som slår sina hustrur; kärlek som är ihopknuten med våld och inte går att ta sig ifrån, vare sig fysiskt eller mentalt.

Tyvärr upplever jag inte att Nnedi Okorafors beskrivningar skapar förståelse eller ens känsla för det magiska och mytiska hon skriver om. I de korta novellerna sker ofta något underligt, och ibland får det ingen förklaring eller konsekvens, ibland får det en halvbra förklaring i en mytisk varelse eller företeelse som dyker upp från sidan efter att ha varit okänd för både mig och huvudpersonen. Jag förstår det som att Okorafor också vill sätta en egen twist på de traditionella berättelserna och skriva om slutet på legenderna (inte alltid till lyckliga avslutningar) och det tycker jag är en mycket bra ambition. Men jag hinner inte få förståelse för stämningen, och leds ofta in på mindre viktiga sidospår, och blir besviken över hur Okorafor inte tar vara på tillfällen att skapa spänning i de ganska intressanta historier hon tänkt ut. Titelnovellen är i mitt tycke den mest välskrivna, med sin resa genom platser som kanske inte finns, med medpassagerare som inte riktigt är av denna världen.

Något jag ändå uppskattar stort är inblicken i hur närvaron av oljeledningar och oljeindustri i Nigeria kan upplevas. Där kommer osynliga utlänningar och tar en värdefull resurs ur jorden; ledningarna går mitt framför ögonen på befolkningen och när de försöker ta en bråkdel av den till sig själva riskerar de att dö i brandolyckor eller nedgjorda av hänsynslösa vaktbolag. Ett par av novellerna handlar om motståndet detta skapar, och fastän just det som beskrivs är en så liten handling i skuggan av en stor oljeindustri, bär de på en lockande tanke om att vara början på något litet som till slut skall välta det stora som förtrycker människorna.

Jag blev litet besviken på den här boken, då Nnedi Okorafors berättarröst i mitt tycke inte skapar den stringens och spänning som hennes noveller skulle kunna få, men jag kommer att läsa mer av författaren för att bredda min bild av hennes verk.