Wonder Woman

Det blå havet slår mot de branta klipporna och isolerar ön från resten av världen. Kvinnorna som lever där är lika mäktiga; amazoner, tränade i strid sedan barnsben. På övningsfältet slåss de med blanka vapen mot varandra med kraft och skönhet i de precisa rörelserna. Inte att undra på att lilla Diana vill strida som de! Det är underbart att se den rundkindade åttaåringen härma de vuxnas slag och hugg. Men det tillåter inte modern, drottning Hippolyta. Diana är det enda barn som fötts på flera århundraden, och Hippolyta vill skydda sitt älskade barn så länge som möjligt. Hennes syster Antiope är dock av annan åsikt, och snart tränar Diana tillsammans med de andra kvinnorna och får lära sig legenderna om hur Zeus gav dem uppdraget att skydda mänskligheten från krig.

Men kriget rasar ju utanför dimmorna som omvärver ön - det stora, grymma världskriget. Jagad av nazister kraschar Steve Trevor med sitt lilla flygplan och räddas till livet av Diana. Alldeles bakom honom kommer skeppen med fientliga tyskar, vilka landstiger och strider mot amazonerna, gevär mot pilbågar. Nu är det dags igen, tänker Diana, att kämpa mot stridsguden Ares för att rädda människorna! Utrustad med de mytologiska vapen som amazonerna bevarat sedan Zeus' tid lämnar Diana ön tillsammans med Steve Trevor, och med båt tar de sig till London.

Amazonernas stridsdräkt lämpar sig inte som klädsel om en dam vill tas på allvar. Den obligatoriska "hitta fin klänning åt huvudpersonen" blir en ögonöppnare för hur restriktiva dåtidens kvinnokläder var, för att inte tala om kvinnosynen - herrarna i parlamentet föredrar att vara ifred då de talar om krigsstrategier och vapenstillestånd. Kriget tycks kunna pågå i evighet, men om Diana hittar och förgör krigsguden Ares måste väl all stridslystnad stanna av? Det låter för bra för att vara sant, och Steve Trevor har sett hur komplicerat kriget är, men vill ändå stötta den starka kvinnan med sin idé om fred.

Väl framme vid fronten framgår krigets fruktansvärda verklighet. I leriga skyttegravar och en sönderskjuten belgisk stad får vi se ovanligt mycket av den plågade civilbefolkningen. Det skakar Diana och väcker hennes medlidande. Kan hon vika från uppdraget att leta sig mot ondskans centrum för att hjälpa människor i periferin? I en smärtsam men mäktig stridssekvens visar filmen att det viktiga inte bara händer där de största stöter samman, utan på många håll runt epicentrum, och att medkänsla är en stark drivkraft.

Men det finns en stark drivande kraft bakom det eviga kriget, och Diana och hennes följeslagare måste ta sig dit innan det är för sent. Och det är där som den stora slutstriden står. Dianas överjordiska kraft sätts på större prov än någonsin, men minst lika viktig är de svagare människornas vilja att kämpa och ställa till rätta. Ingenting är enkelt, och kriget kan inte stoppas med ett slag, men med Diana på människornas sida behöver vi inte förlora hoppet.