Vackert, flyktigt

De blommande träden och buskarna turas om att fylla försommardagarna med doft och skönhet. Syrénen och häggen har redan blommat över, flädern sprider sin friska doft och jasminknopparna lovar ny fröjd inom några dagar. När naturen ständigt fyller på med nytt blomster borde man inte sörja över det som vissnat och att deras tid är över... men nog smyger sig den tanken in ändå.

 För oss som älskar sommaren mest av alla årstider är de första dagarna berusande; allt känns så lätt när luften är vänligt ljummen, man behöver inte packa med varma tröjor och mössor, det är som om man kunde ta sig hur långt som helst på nya äventyr och samtala med människor i timmar under de ljusa nätterna. Är regndagarna få och milda kan man glädjas åt att de ger jorden fukt och näring, och hoppas på fler soliga dagar inom kort.

De dåliga dagarna är ändå en påminnelse om att passa på att njuta av finvädret så mycket som möjligt. Somrarna är inte längre oändligt långa som de var när man var barn, och ovädersdagarna kan råka pricka in hela semestern. Har man hunnit med att sitta någon timme då och då bland pipande fåglar och susande lövverk istället för att hasta iväg på ännu en film eller utställning, har man gjort sig ett minne värt att bevara och vårdat sin själ inför alla kommande höststormar.