Vi kan tyvärr inte resa till Mars för att filma scener som är tänkta att utspela sig där. Inspelningsteamen kan ibland inte heller resa till Schweiz för att spela in handling på plats. Sedan filmindustrin började växa fram i Hollywood har näraliggande platser i Kalifornien ofta fått utgöra bakgrund till händelser som skall tänkas ske på helt andra platser i världen.
I ett femton minuter långt verk filmar John Skoog signifikanta platser i Kalifornien som fått föreställa andra länder eller till och med världar i kända filmer. För egen del kan jag säga att jag sällan känner igen i vilka filmer de olika landskapen skall ha figurerat, och i tankarna börjar jag mappa platser med de titlar jag minns från presentationen. Dock kommer jag inte långt med det, och låter mig istället dras iväg i stämningar som jag tror att scenerna skall skapa. Den här båtfärden, sker den i väntan på ett kärleksmöte, eller har den hotfulla övertoner? Vad har skett under det här trädet?
Till saken hör att filmen är i svartvitt, och är ljudsatt med musik som oftast låter ödesdiger. Få människor syns i bild. De gråa nyanserna får landskapet att se overkligt, närmast icke-jordiskt ut, vilket ju gör det hela till en spännande berättelse i sig.
Till utställningen hör konkreta verk på platsen, samlade och presenterade av Emanuel Röhss. Störst plats tar Röhss egna avgjutningar av väggpaneler från det välkända Ennis House i Los Angeles. Designad år 1924 av Frank Lloyd Wright att likna ett maya-tempel är huset överdådigt, och dess interiörer har ofta dykt upp i filmer som Blade Runner och Mulholland Drive. De litet klumpiga plastavgjutningarna av dekorelementen är något helt annat; på nära håll är det svårt att bli imponerad av mönstren. Det är ju förstås heller inte meningen.
Ändå tycker jag mycket om den delen av utställningen, där de förevisade verken inte är presenterade med namn utan hopträngda bakom och till och med mellan de ganska tätt staplade Ennis House-panelerna. Där finns minnen från fiktiva världar skapade från andra filmer: utgrävda rester från inspelningsplatsen för Cecil B. DeMilles De tio budorden, ett foto av den enda kvarvarande byggstenen från en scen hos Tyrell Corporation i Blade Runner, och en återskapad Tele Pad från Stanley Kubricks 2001. Jag gillar att sakerna visas fram litet huller om buller, som om de plockats samman av ett hängivet fan som inte har någon museilokal men gärna vill visa vad hen lyckats hitta. Och litet så är det ju också; det krävs en extra nivå av hängivenhet för att intressera sig för saker som egentligen är perifera till huvudverken (filmerna). Utställningen Mad Horizon är inspirerande med sin arkeologiska blick på samtidsnöjen.
Länk till Mad Horizon på Galleri Index
I ett femton minuter långt verk filmar John Skoog signifikanta platser i Kalifornien som fått föreställa andra länder eller till och med världar i kända filmer. För egen del kan jag säga att jag sällan känner igen i vilka filmer de olika landskapen skall ha figurerat, och i tankarna börjar jag mappa platser med de titlar jag minns från presentationen. Dock kommer jag inte långt med det, och låter mig istället dras iväg i stämningar som jag tror att scenerna skall skapa. Den här båtfärden, sker den i väntan på ett kärleksmöte, eller har den hotfulla övertoner? Vad har skett under det här trädet?
Till saken hör att filmen är i svartvitt, och är ljudsatt med musik som oftast låter ödesdiger. Få människor syns i bild. De gråa nyanserna får landskapet att se overkligt, närmast icke-jordiskt ut, vilket ju gör det hela till en spännande berättelse i sig.
Till utställningen hör konkreta verk på platsen, samlade och presenterade av Emanuel Röhss. Störst plats tar Röhss egna avgjutningar av väggpaneler från det välkända Ennis House i Los Angeles. Designad år 1924 av Frank Lloyd Wright att likna ett maya-tempel är huset överdådigt, och dess interiörer har ofta dykt upp i filmer som Blade Runner och Mulholland Drive. De litet klumpiga plastavgjutningarna av dekorelementen är något helt annat; på nära håll är det svårt att bli imponerad av mönstren. Det är ju förstås heller inte meningen.
Ändå tycker jag mycket om den delen av utställningen, där de förevisade verken inte är presenterade med namn utan hopträngda bakom och till och med mellan de ganska tätt staplade Ennis House-panelerna. Där finns minnen från fiktiva världar skapade från andra filmer: utgrävda rester från inspelningsplatsen för Cecil B. DeMilles De tio budorden, ett foto av den enda kvarvarande byggstenen från en scen hos Tyrell Corporation i Blade Runner, och en återskapad Tele Pad från Stanley Kubricks 2001. Jag gillar att sakerna visas fram litet huller om buller, som om de plockats samman av ett hängivet fan som inte har någon museilokal men gärna vill visa vad hen lyckats hitta. Och litet så är det ju också; det krävs en extra nivå av hängivenhet för att intressera sig för saker som egentligen är perifera till huvudverken (filmerna). Utställningen Mad Horizon är inspirerande med sin arkeologiska blick på samtidsnöjen.
Länk till Mad Horizon på Galleri Index
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar