Genom en farlig terräng kommer två främlingar till en liten befäst stad. Vägpirater och muterade jätteskalbaggar jagar dem, men de är vana att slåss och plundra vrak för att överleva. Den lilla staden Defiance är ändå så lockande, välkomnande och dessutom i behov av en sheriff att de stannar där på sin rutt mot Antarktis' stränder. Året är 2046, och för trettio år sedan var staden St. Louis i Missouri, men den gamla staden raserades under kriget mellan människor och de utomjordiska raserna från Votan och den olycksaliga terraformningen (Votanformningen) som startades av misstag.
Votan-folket behövde fly från sitt kollapsande solsystem och reste mot en planet de trodde var obebodd. När de efter 5000 år kom fram till Jorden inleddes förhandlingar mellan raserna, men misstron var stark från båda håll och en blandning av hat-drivna attacker och olycksaliga händelser startade världskriget som kraschade civilisationen och slog sönder tekonologin för såväl människor som Votan. Nordamerika är uppdelat i den människostyrda östkusten och det Votan-styrda väst- och centralamerika, och vapenvilan är bräcklig. I Defiance lever människor sida vid sida med Votans raser, till största delen i fred, men inte utan problem.
Det postapokalyptiska samhället har fungerande institutioner och handel både inom och utanför Defiance. De olika raserna anstränger sig för att leva tillsammans, lära sig av varandra och ändå behålla sina egna traditioner. Det är fascinerande att se sammanhållningen inom grupperna, bubblande rasism likaväl som lojalitet och sympati över rasgränser. De två främlingarna som kommit till Defiance är människan Nolan och hans adopterade dotter Irisa, av rasen Irath med rödmönstrad hud och gula ögon.
Ett annat högprofilerat folkslag är Castithanerna, med kritvit hud och hår och ljusa ögon. Redan på Votan var de härsklystna och erövrade andras områden, och de har behållit sina ambitioner och sin ofta grymma hederskultur på jorden. Familjen Tarr är inblandad i mycket av vad som händer i Defiance, inklusive Romeo- och Julia-sagan där sonen Alak Tarr är på väg att gifta sig med människoflickan Christie McCawley, dotter till Rafe McCawley, mannen som äger stadens gruva. Gulaniten från gruvorna ger energi och är en god inkomstkälla och förhandlingsvapen för Defiance.
Musiken till Defiance är skapad av den begåvade Bear McCreary, mannen som gjort minnesvärd musik till bland annat Battlestar Galactica och The Walking Dead. I Defiance har musik genialiskt nog fått en ännu större plats i berättelsen, som stämningsgivare, kulturbärare och historieskapare. Originalsånger på såväl irath, castithanska som engelska ackompanjerar scener eller ingår i dem som populär samtidsmusik. I första säsongen får vi höra en Cole Portersång sjungen på castithanska ur en radio. I andra säsongen sjungs en karaokeversion av en sång med den fantasieggande texten
Vad som ansätter Defiance är inre motsättningar, attacker från piratgäng utifrån som den krigiska Votan-stammen Volge, och politiska påtryckningar från människosammanslutningen Earth Republic. Varje strid och varje diskussion ger fler ledtrådar till historien bakom krigen, de enskilda personernas del i det och seder och tro hos Votan-raserna, människorna och de hybrider som fötts under åren av samlevnad. Det finns också längre trådar av handling; inte en i taget utan flera parallella, eftersom serien följer många olika personer med olika ambitioner.
En underhållande men litet skrämmande aktör är stadens läkare, Dr Meh Yewll, av den artificiellt skapade rasen Indogene. Hon är smart, effektiv och sarkastisk; i hennes mottagning blandas labbutrustning med tuvor av hängande växter. Hon har utfört mycket grymma handlingar under kriget, verkar vilja lägga det bakom sig men kan välja att handla "gott" eller "ont" beroende på vad som ger henne bäst resultat.
Defiance lades ned efter tre säsonger. Även om man skulle önska att serien fått finnas kvar några år till, hann den utvecklas från en hög nivå under den tid den fanns. Noggrannheten i uppbyggnaden av miljöerna; de olika rasernas utseenden, kläder och seder; musiken som spelade en viktig roll; pyrande hat som ger konsekvenser både på kort och lång sikt; den naturliga känslan hos skådespelarna när de talar om kända fakta i världen eller talar sitt eget eller en annan ras språk - allt samverkar för att skapa ett trovärdigt och inspirerande universum med intressanta personer som alla vill leva efter sin egen vilja.
Votan-folket behövde fly från sitt kollapsande solsystem och reste mot en planet de trodde var obebodd. När de efter 5000 år kom fram till Jorden inleddes förhandlingar mellan raserna, men misstron var stark från båda håll och en blandning av hat-drivna attacker och olycksaliga händelser startade världskriget som kraschade civilisationen och slog sönder tekonologin för såväl människor som Votan. Nordamerika är uppdelat i den människostyrda östkusten och det Votan-styrda väst- och centralamerika, och vapenvilan är bräcklig. I Defiance lever människor sida vid sida med Votans raser, till största delen i fred, men inte utan problem.
Det postapokalyptiska samhället har fungerande institutioner och handel både inom och utanför Defiance. De olika raserna anstränger sig för att leva tillsammans, lära sig av varandra och ändå behålla sina egna traditioner. Det är fascinerande att se sammanhållningen inom grupperna, bubblande rasism likaväl som lojalitet och sympati över rasgränser. De två främlingarna som kommit till Defiance är människan Nolan och hans adopterade dotter Irisa, av rasen Irath med rödmönstrad hud och gula ögon.
Ett annat högprofilerat folkslag är Castithanerna, med kritvit hud och hår och ljusa ögon. Redan på Votan var de härsklystna och erövrade andras områden, och de har behållit sina ambitioner och sin ofta grymma hederskultur på jorden. Familjen Tarr är inblandad i mycket av vad som händer i Defiance, inklusive Romeo- och Julia-sagan där sonen Alak Tarr är på väg att gifta sig med människoflickan Christie McCawley, dotter till Rafe McCawley, mannen som äger stadens gruva. Gulaniten från gruvorna ger energi och är en god inkomstkälla och förhandlingsvapen för Defiance.
Musiken till Defiance är skapad av den begåvade Bear McCreary, mannen som gjort minnesvärd musik till bland annat Battlestar Galactica och The Walking Dead. I Defiance har musik genialiskt nog fått en ännu större plats i berättelsen, som stämningsgivare, kulturbärare och historieskapare. Originalsånger på såväl irath, castithanska som engelska ackompanjerar scener eller ingår i dem som populär samtidsmusik. I första säsongen får vi höra en Cole Portersång sjungen på castithanska ur en radio. I andra säsongen sjungs en karaokeversion av en sång med den fantasieggande texten
Take this child of evolution / And raise him to the sky / Set free his inner beauty / Teach this boy to fly- ett språkbruk och metaforer färgade av en annan verklighet än vår.
Vad som ansätter Defiance är inre motsättningar, attacker från piratgäng utifrån som den krigiska Votan-stammen Volge, och politiska påtryckningar från människosammanslutningen Earth Republic. Varje strid och varje diskussion ger fler ledtrådar till historien bakom krigen, de enskilda personernas del i det och seder och tro hos Votan-raserna, människorna och de hybrider som fötts under åren av samlevnad. Det finns också längre trådar av handling; inte en i taget utan flera parallella, eftersom serien följer många olika personer med olika ambitioner.
En underhållande men litet skrämmande aktör är stadens läkare, Dr Meh Yewll, av den artificiellt skapade rasen Indogene. Hon är smart, effektiv och sarkastisk; i hennes mottagning blandas labbutrustning med tuvor av hängande växter. Hon har utfört mycket grymma handlingar under kriget, verkar vilja lägga det bakom sig men kan välja att handla "gott" eller "ont" beroende på vad som ger henne bäst resultat.
Defiance lades ned efter tre säsonger. Även om man skulle önska att serien fått finnas kvar några år till, hann den utvecklas från en hög nivå under den tid den fanns. Noggrannheten i uppbyggnaden av miljöerna; de olika rasernas utseenden, kläder och seder; musiken som spelade en viktig roll; pyrande hat som ger konsekvenser både på kort och lång sikt; den naturliga känslan hos skådespelarna när de talar om kända fakta i världen eller talar sitt eget eller en annan ras språk - allt samverkar för att skapa ett trovärdigt och inspirerande universum med intressanta personer som alla vill leva efter sin egen vilja.
Defiance är en bra lite låg-budget serie, som i andra och tredje säsongen även får ett lyft i manusskrivandet med mer avancerade och oväntade händelser. Att staden Defiance också byggs upp av fraktkontainrar i olika konstellationer ger ju post-app-serien ännu fler Blodsband Reloaded (ett lajv) poäng - så se denna serie!
SvaraRadera