Nyligen skrev Sofia Lilly Jönsson en personlig krönika i SvD om hur det som kan benämnas finkultur, i hennes fall klassisk musik, alltid fanns närvarande i hennes hem under uppväxten. Därför upplever hon inte det som många andra i samhället känner; att opera, klassisk musik, teater och konst är något för eliten eller något man pliktskyldigt besöker någon gång om året för att upprätthålla en air av bildning.
De här kulturyttringarna är, om man bor i närheten av något "utskänkningsställe", inte dyra eller svåråtkomliga. Det finns billiga biljetter till bra platser på Kungliga Operan och Konserthuset, och sistaminuten-biljetter till Dramaten och Stadsteatern i Stockholm. Gallerier som visar våra största samtida konstnärer tar inget inträde alls, och inte heller biblioteken.
En del kan förstås avskräckas av den cirkus av tvingande åsikter som tycks ha byggts upp kring konstformerna och deras utövare. Vilka författare bör man uppskatta och varför? Hur skiljer sig denna uppsättning av Ibsens En folkefiende från traditionella? Vilken dirigent får bäst fram Sibelius egenart? Varför är Ernst Billgren en bättre konstnär än Thomas Kincaid? Men under alla år jag besökt gallerier, teatrar och konserthus har jag aldrig blivit utmanad av någon i de här frågorna; jag har haft tid att utforska kulturen och forma min egen åsikt om det jag ser och hör, och efterhand upptäckt att en del som lyfts upp av andra inte är i min smak, medan annat som hyllas enligt min åsikt är komplett smörja. Ja, det finns utrymme för egna åsikter i tyckarvärlden! En del kritiker och andra verkar anpassa sin smak efter rådande konsensus, men som oberoende kulturnjutare står jag fritt från allt sådant, tack och lov!
Dock kan jag säga att de här inarbetade och utarbetade åsikterna och avhandlingarna om litteratur, konst, teater och musik var något som lockade mig när jag som ung tonåring började stöta på dem i skolan. Har människor studerat och analyserat detta så noga? Spelar man fortfarande konserter och pjäser från för flera hundra år sedan? Då måste det finnas något av värde i dem, något som kanske inte syns vid första ögonkastet, och det vill jag också se! För mig var och är det värt det att hämta in forskares och andra insattas analyser och åsikter, och försöka se vad de menar, om jag håller med och om jag kan lägga till något själv. Sedan snart tio år tillbaka driver jag den här bloggen där jag dessutom kan formulera och sprida vad jag tänker och tycker om det jag upplever, och på så sätt hoppas jag att locka fler människor att hitta det sanna, goda, vackra likväl som det fula, sorgliga men nödvändiga i kulturen som erbjuds oss alla. Kom!
De här kulturyttringarna är, om man bor i närheten av något "utskänkningsställe", inte dyra eller svåråtkomliga. Det finns billiga biljetter till bra platser på Kungliga Operan och Konserthuset, och sistaminuten-biljetter till Dramaten och Stadsteatern i Stockholm. Gallerier som visar våra största samtida konstnärer tar inget inträde alls, och inte heller biblioteken.
En del kan förstås avskräckas av den cirkus av tvingande åsikter som tycks ha byggts upp kring konstformerna och deras utövare. Vilka författare bör man uppskatta och varför? Hur skiljer sig denna uppsättning av Ibsens En folkefiende från traditionella? Vilken dirigent får bäst fram Sibelius egenart? Varför är Ernst Billgren en bättre konstnär än Thomas Kincaid? Men under alla år jag besökt gallerier, teatrar och konserthus har jag aldrig blivit utmanad av någon i de här frågorna; jag har haft tid att utforska kulturen och forma min egen åsikt om det jag ser och hör, och efterhand upptäckt att en del som lyfts upp av andra inte är i min smak, medan annat som hyllas enligt min åsikt är komplett smörja. Ja, det finns utrymme för egna åsikter i tyckarvärlden! En del kritiker och andra verkar anpassa sin smak efter rådande konsensus, men som oberoende kulturnjutare står jag fritt från allt sådant, tack och lov!
Dock kan jag säga att de här inarbetade och utarbetade åsikterna och avhandlingarna om litteratur, konst, teater och musik var något som lockade mig när jag som ung tonåring började stöta på dem i skolan. Har människor studerat och analyserat detta så noga? Spelar man fortfarande konserter och pjäser från för flera hundra år sedan? Då måste det finnas något av värde i dem, något som kanske inte syns vid första ögonkastet, och det vill jag också se! För mig var och är det värt det att hämta in forskares och andra insattas analyser och åsikter, och försöka se vad de menar, om jag håller med och om jag kan lägga till något själv. Sedan snart tio år tillbaka driver jag den här bloggen där jag dessutom kan formulera och sprida vad jag tänker och tycker om det jag upplever, och på så sätt hoppas jag att locka fler människor att hitta det sanna, goda, vackra likväl som det fula, sorgliga men nödvändiga i kulturen som erbjuds oss alla. Kom!
Bra jobbat Jenny!
SvaraRaderaBravo Jenny! Jag läste också Sofia Jönssons krönika. Så skönt att det finns kulturförsvarare.
SvaraRaderaJag kom att tänka på vad Parkteaterns nya chef Sissela Kyle brukar säga vid sin välkomsthälsning vid sommarens parkteaterföreställningar i Stockholm. Hon citerar Winston Churchill som under brinnande krig fick frågan varför så mycket pengar måste läggas på kultur när militären behövde varenda penny. Churchill svarade, "om vi inte har någon kultur vad är det då vi ska försvara?"
Tack så mycket, Mattias och Börje! Uppmuntran betyder också mycket för mig. Ja, Churchills uttalande är värt att komma ihåg!
SvaraRadera