Feminist SF in the 70s and today
Panelen som diskuterade feministisk SF bestod av Carolyn Ives Gilman, Anna Bark Persson, John-Henri Holmberg och Suzanne van Rooyen (från Sydafrika). SvR inledde med att säga att meningen med SF är att utmana åsikter; utforska och extrapolera tillstånd för att se hur bra samhället kan bli. CIG sade att feministisk SF har förändrats; på 1970-talet kämpade kvinnor för att öka medvetandet, definiera patriarkatet och systerskap, och försöka tänka sig världar de hoppades att kunna frambringa; kollektiv, politisk och social förändring. Nuförtiden handlar den mer om individualitet och att finna sig själv. ABP fyllde i med att utopier skrivs för samtiden, för att se vilka förändringar man borde driva. Idag har vi, sade CIG, också utmaningen att förutom feminism se på multikulturalism. Man vill vara tolerant, men skall man ha överseende med kvinnors (utsatta) roll i andra kulturer?
CIG berättade att när hon skrev Halfway Human så misstänkte hon att den inte skulle komma i fråga för Tiptree-priset, eftersom den inte handlade om gender/feminism utan hade ett tredje, icke-sexuellt kön i fokus. När sedan Tiptree-vinnaren meddelades, gav man för ovanlighetens skull även en motivering till varför Halfway Human INTE fick priset. Fastän CIG redan gissat anledningen, blev hon ganska sur över att höra den ändå! ABP ser trenden med fler berättelser om gender fluidity från ett äkta queerperspektiv, istället för att queerpersoner får vara statister eller hot vid sidan av huvudstoryn. CIG frågade om frånvaron av kön i Ann Leckies Ancillary-böcker är feministisk. SvR svarade att den blivit välkomnad av genderqueerpersoner, men att till exempel transpersoner som VILL definiera sig själva inte längtade efter ett dylikt utsuddande av kön. ABP uppskattade att Ann Leckie använde feminina pronomina i militära och traditionellt maskulina miljöer - en omskakning av perspektiven! Elizabeth Bear använder för övrigt pronomina olika i varje bok hon skriver.
SvR påpekade att många Young Adult-författare, som ofta är kvinnor, har skrivit succéböcker, som Hunger Games och Divergent, vilka peppat unga flickor utan att vara uttalat feministiska. CIG och JHH nämnde varsin bok som gav större uppmärksamhet bland den vanliga befolkningen än hos SF-läsare, nämlingen Margaret Atwoods The Handmaid's Tale respektive Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Är det viktigt och/eller nödvändigt att läsa tidigares årtiondens feministiska SF? ABP sade ja, de visar vilket samhälle vi kommer ifrån. JHH sade att James Tiptree Jr:s berättelser är tidlösa, liksom Joanna Russ' The Female Man vilken SvR också förde fram, och Maureen McHugh. Ursula K. LeGuin lär för övrigt ha sagt att hon önskar att hon hade använt pronomenet "hon" om alla karaktärer i The Left Hand of Darkness.
Från valyriska till klingonska - så gör man ett rekvisitaspråk
Yens Wahlgren som skrivit boken Liftarens parlör till galaxen gav oss en underhållande föreläsning med många exempel på språk som uppfunnits av en eller annan anledning. Han började år 425 f Kr, då Aristofanes lade in hittepåpersiska som en komisk effekt i en av sina pjäser. Den produktiva Hildegard av Bingen lämnade efter sig ett tusental meningar på språket Lingua Ignota, och har därför blivit skyddshelgon för con-langers.
Voynich-manuskriptet är ytterligt fascinerande. Det är C14-daterat till år 1404-1438, och består av 240 sidor av tecknade bilder och otydbar text på fint kalvskinn. Skarpa hjärnor har inte kunnat dekryptera texten, men har kommit fram till att det inte är rappakalja då igenkännbara ord återkommer med olika frekvens beronde på vad illustrationerna visar.
Thomas More uppfann språket utopiska, med grammatisk struktur från latin, för sin bok Utopia år 1516. Den 26 mars år 1583 anger John Dee och Edward Kelley att ängeln Enok med hjälp av knackningar givit dem enokiska, det språk som Adam och Eva talade. Jonathan Swift lät olika folkslag tala egna språk i Gullivers resor, men det var mest lösryckta ord. Och från hästarnas språk använder vi än i dag ordet yahoo!
Med ett raskt hopp till nutid fick vi veta vilken omsorg George Lucas lade på att få fram trovärdiga språk till Star Wars-universat. Hans ljudtekniker Ben Burke lyssnade på undervisningsskivor för olika språk, fastnade för sydamerikanska ketcha, lät en begåvad språkperson tala låtsas-ketcha - och så hade de skapat huttiska. För Chewbacca krävdes ett språk som både passade individen och den inte så rörliga masken. Från ett zoo fångades in vrål från björnar och sjölejon, och så klippte Burke ut de ljud som lät glada, ledsna, arga osv, och använde dem på passande ställen. Ewoker talar tibetanska, fast filtrerat genom en flaska vodka och en äldre kvinnas strupe.
Edgar Rice Burroughs skrev ett flertal böcker om Barsooom (Mars) och fans har räknat samman 460 namn, titlar och måttenheter på barsoomiska. För 2012 års film tog Paul Frommer exakt de ord som behövdes från den vokabulär som redan fanns, för att inte behöva lägga till i onödan. JRR Tolkiens böcker innebär ett skönt omkastande av perspektiven: språken kom först, därefter frågorna: Vem talar de här språken? Hur ser deras världsbild ut?
Hergé modifierade en flamländsk dialekt till Tintin-böckerna, så att syldaviska känns igen som ett slaviskt språk, medan det aggressiva grannlandet Borduriens språk innehåller fler tyskklingande ändelser. Även det sydamerikanska anumbaya bygger på den flamländska dialekten.
För det fornspråk som talas av den ambitiöse roboten David i Prometheus, och för den fornnordiska som talas i TV-serien Vikings, har lingvister fått uppdraget att rekonstruera hur det verkligen kan ha låtit när man talade för flera sekler sedan.
I böckerna Clockwork Orange och 1984 är språket en viktig del av handlingen. I Suzette Haden Elgins bokserie Native Tongue har lingvister blivit de viktigaste personerna på jorden, eftersom de är de enda som kan kommunicera med de rymdvarelser som dykt upp. Tolkar uppfostras från 8 veckors ålder för att kunna förstå och tala det främmande språket. Men kvinnor, som är förtryckta och inte har rösträtt, skapar ett eget språk för att kunna göra uppror mot sakernas ordning.
George R R Martin har i sina böcker bara lagt in några ord här och där på de språk som talas i de olika världsdelarna, så inför filmatiseringen hölls en audition där språkkonstruktörer fick redovisa hur de ville fylla ut språken. David G Peterson vann, och sedan dess är det honom som GRRM mailar när han behöver nya ord till böckerna. Sedan klingonska vann så stor popularitet, med många som lär sig det och skriver och översätter dikter, böcker, lagtexter med mera, tas rekvisitaspråk på allvar som en viktig del av en berättelse. Nuförtiden finns det därför en matchsite där Con-Langers kan anlitas av författare som vill ha ett trovärdigt rekvisitaspråk till sin berättelse.
Reading Robert A. Heinlein today
Det var charmigt att höra John-Henri Holmberg, i samspråk med Jessica Elgenstierna, berätta om sin långa historia av Heinlein-läsning! När JHH var åtta år gammal insåg han att Heinlein var hans favorit. Till julafton två år senare önskade han sig den då alldeles nyutgivna Egen rymddräkt finnes - mycket förståeligt att han letade igenom pakethögen och försvann in på sitt rum med den dyrgripen! Tre månader efter att han börjat läsa engelska i skolan kom han förbi en bokhandel som hade Starship Troopers på engelska. Med hjälp av ett lexikon läste han den åtta gånger och lärde sig engelska på kuppen.
Dock går det att bli besviken på Heinlein. 1978-79 fick JHH en fotostatkopia av Heinleins senaste bok, The Number of the Beast. Han tog ledigt för att läsa den - men stoppade efter 40 sidor. En så dålig bok skulle inte få förstöra alla goda minnen av Heinleins skrivkonst. JE å sin sida blev ytterligt besviken på den gubbsjuka I Will Fear No Evil.
Men allra oftast är Heinlein en bra författare, en god historieberättare som krokar in dig direkt, från första sidan. Gillar du hans röst så älskar du hans verk. Är han fast i föråldrade stereotyper? Nej, väldigt många av hans verk innehåller starka kvinnor som gör viktiga insatser för att rädda jorden, stoppa krig och ordna upp problem: The Stone Family, Starship Troopers och Tunnel in the Sky är bara några exempel. I ett par fall blev hans böcker refuserade därför att förlaget tyckte att hans starka kvinnoporträtt inte var säljande, till exempel Let There Be Light. Man kan tycka att han har en hangup på att kvinnans viktigaste roll är att föda barn, men det skulle kunna vara rotat i en personlig sorg över att själv aldrig ha fått barn, och också i den positiva synen att det är ett gott framtidsprojekt att föda barn, för "mankind is worth preserving"!
Tre böcker var rekommenderade de båda, med många utvikningar och intressanta anekdoter om varje: JHH:s tre var Double Star, Have Spacesuit - Will Travel (som censuerardes på svenska!) och Starship Troopers, medan JE:s var The Door Into Summer (där JHH frågade Heinlein om han fick ändra det angivna årtalet 1971, eftersom boken gavs ut på svenska 1977, men fick nej), Citizens of the Galaxy och Orphans of the Sky.
Panelen som diskuterade feministisk SF bestod av Carolyn Ives Gilman, Anna Bark Persson, John-Henri Holmberg och Suzanne van Rooyen (från Sydafrika). SvR inledde med att säga att meningen med SF är att utmana åsikter; utforska och extrapolera tillstånd för att se hur bra samhället kan bli. CIG sade att feministisk SF har förändrats; på 1970-talet kämpade kvinnor för att öka medvetandet, definiera patriarkatet och systerskap, och försöka tänka sig världar de hoppades att kunna frambringa; kollektiv, politisk och social förändring. Nuförtiden handlar den mer om individualitet och att finna sig själv. ABP fyllde i med att utopier skrivs för samtiden, för att se vilka förändringar man borde driva. Idag har vi, sade CIG, också utmaningen att förutom feminism se på multikulturalism. Man vill vara tolerant, men skall man ha överseende med kvinnors (utsatta) roll i andra kulturer?
Från valyriska till klingonska - så gör man ett rekvisitaspråk
Yens Wahlgren som skrivit boken Liftarens parlör till galaxen gav oss en underhållande föreläsning med många exempel på språk som uppfunnits av en eller annan anledning. Han började år 425 f Kr, då Aristofanes lade in hittepåpersiska som en komisk effekt i en av sina pjäser. Den produktiva Hildegard av Bingen lämnade efter sig ett tusental meningar på språket Lingua Ignota, och har därför blivit skyddshelgon för con-langers.
Voynich-manuskriptet är ytterligt fascinerande. Det är C14-daterat till år 1404-1438, och består av 240 sidor av tecknade bilder och otydbar text på fint kalvskinn. Skarpa hjärnor har inte kunnat dekryptera texten, men har kommit fram till att det inte är rappakalja då igenkännbara ord återkommer med olika frekvens beronde på vad illustrationerna visar.
Thomas More uppfann språket utopiska, med grammatisk struktur från latin, för sin bok Utopia år 1516. Den 26 mars år 1583 anger John Dee och Edward Kelley att ängeln Enok med hjälp av knackningar givit dem enokiska, det språk som Adam och Eva talade. Jonathan Swift lät olika folkslag tala egna språk i Gullivers resor, men det var mest lösryckta ord. Och från hästarnas språk använder vi än i dag ordet yahoo!
Med ett raskt hopp till nutid fick vi veta vilken omsorg George Lucas lade på att få fram trovärdiga språk till Star Wars-universat. Hans ljudtekniker Ben Burke lyssnade på undervisningsskivor för olika språk, fastnade för sydamerikanska ketcha, lät en begåvad språkperson tala låtsas-ketcha - och så hade de skapat huttiska. För Chewbacca krävdes ett språk som både passade individen och den inte så rörliga masken. Från ett zoo fångades in vrål från björnar och sjölejon, och så klippte Burke ut de ljud som lät glada, ledsna, arga osv, och använde dem på passande ställen. Ewoker talar tibetanska, fast filtrerat genom en flaska vodka och en äldre kvinnas strupe.
Edgar Rice Burroughs skrev ett flertal böcker om Barsooom (Mars) och fans har räknat samman 460 namn, titlar och måttenheter på barsoomiska. För 2012 års film tog Paul Frommer exakt de ord som behövdes från den vokabulär som redan fanns, för att inte behöva lägga till i onödan. JRR Tolkiens böcker innebär ett skönt omkastande av perspektiven: språken kom först, därefter frågorna: Vem talar de här språken? Hur ser deras världsbild ut?
Hergé modifierade en flamländsk dialekt till Tintin-böckerna, så att syldaviska känns igen som ett slaviskt språk, medan det aggressiva grannlandet Borduriens språk innehåller fler tyskklingande ändelser. Även det sydamerikanska anumbaya bygger på den flamländska dialekten.
För det fornspråk som talas av den ambitiöse roboten David i Prometheus, och för den fornnordiska som talas i TV-serien Vikings, har lingvister fått uppdraget att rekonstruera hur det verkligen kan ha låtit när man talade för flera sekler sedan.
I böckerna Clockwork Orange och 1984 är språket en viktig del av handlingen. I Suzette Haden Elgins bokserie Native Tongue har lingvister blivit de viktigaste personerna på jorden, eftersom de är de enda som kan kommunicera med de rymdvarelser som dykt upp. Tolkar uppfostras från 8 veckors ålder för att kunna förstå och tala det främmande språket. Men kvinnor, som är förtryckta och inte har rösträtt, skapar ett eget språk för att kunna göra uppror mot sakernas ordning.
George R R Martin har i sina böcker bara lagt in några ord här och där på de språk som talas i de olika världsdelarna, så inför filmatiseringen hölls en audition där språkkonstruktörer fick redovisa hur de ville fylla ut språken. David G Peterson vann, och sedan dess är det honom som GRRM mailar när han behöver nya ord till böckerna. Sedan klingonska vann så stor popularitet, med många som lär sig det och skriver och översätter dikter, böcker, lagtexter med mera, tas rekvisitaspråk på allvar som en viktig del av en berättelse. Nuförtiden finns det därför en matchsite där Con-Langers kan anlitas av författare som vill ha ett trovärdigt rekvisitaspråk till sin berättelse.
Reading Robert A. Heinlein today
Det var charmigt att höra John-Henri Holmberg, i samspråk med Jessica Elgenstierna, berätta om sin långa historia av Heinlein-läsning! När JHH var åtta år gammal insåg han att Heinlein var hans favorit. Till julafton två år senare önskade han sig den då alldeles nyutgivna Egen rymddräkt finnes - mycket förståeligt att han letade igenom pakethögen och försvann in på sitt rum med den dyrgripen! Tre månader efter att han börjat läsa engelska i skolan kom han förbi en bokhandel som hade Starship Troopers på engelska. Med hjälp av ett lexikon läste han den åtta gånger och lärde sig engelska på kuppen.
Dock går det att bli besviken på Heinlein. 1978-79 fick JHH en fotostatkopia av Heinleins senaste bok, The Number of the Beast. Han tog ledigt för att läsa den - men stoppade efter 40 sidor. En så dålig bok skulle inte få förstöra alla goda minnen av Heinleins skrivkonst. JE å sin sida blev ytterligt besviken på den gubbsjuka I Will Fear No Evil.
Men allra oftast är Heinlein en bra författare, en god historieberättare som krokar in dig direkt, från första sidan. Gillar du hans röst så älskar du hans verk. Är han fast i föråldrade stereotyper? Nej, väldigt många av hans verk innehåller starka kvinnor som gör viktiga insatser för att rädda jorden, stoppa krig och ordna upp problem: The Stone Family, Starship Troopers och Tunnel in the Sky är bara några exempel. I ett par fall blev hans böcker refuserade därför att förlaget tyckte att hans starka kvinnoporträtt inte var säljande, till exempel Let There Be Light. Man kan tycka att han har en hangup på att kvinnans viktigaste roll är att föda barn, men det skulle kunna vara rotat i en personlig sorg över att själv aldrig ha fått barn, och också i den positiva synen att det är ett gott framtidsprojekt att föda barn, för "mankind is worth preserving"!
Tre böcker var rekommenderade de båda, med många utvikningar och intressanta anekdoter om varje: JHH:s tre var Double Star, Have Spacesuit - Will Travel (som censuerardes på svenska!) och Starship Troopers, medan JE:s var The Door Into Summer (där JHH frågade Heinlein om han fick ändra det angivna årtalet 1971, eftersom boken gavs ut på svenska 1977, men fick nej), Citizens of the Galaxy och Orphans of the Sky.
Så spännande inslag. Som att vara där (nästan). Jag hinner bara skumma just nu, men kommer definitivt att återvända för att läsa mer i detalj.
SvaraRaderaTack, det var roligt att höra!
SvaraRadera