Att sjunga i kör gör gott för själ och kropp av många anledningar; man träffar andra människor, man skapar något tillsammans, skön musik fyller hela människan inifrån henne själv och från omgivningen. Prästen Claire leder en kör i kyrkan dit det kommer prövade människor; gamla, asylsökande, ensamma mödrar; människor som finner ett sammanhang på repetitionerna. Som Claire får anledning att säga: de är inte propaganda för mångkulturen, de ÄR mångkulturen.
Kristina Brändén Whitaker spelar Claire, uppskruvad och med känslorna på ytan redan innan The Events. Efter våldshandlingen som krossade hennes kör försöker hon, i ett alltmer uppjagat tillstånd, förstå gärningsmannen - var han sjuk eller ond? Men gärningsmannen dyker upp i hennes blick som en hotande skugga, skrämmande för såväl Claire som för publiken. Motspelaren Ashley Gerlach är ypperlig; med förändrad röst och mimik spelar han Claires partner Catriona, gärningsmannens far, hans skolkamrat, en politiker. Men aldrig är han mer otäck än när han tittar fram med huvudet på sned i öppningen under den svarta hoodien.
David Greigs pjäs är bara en timme lång, men innehållsrik och mycket omskakande. Jag vill säga några saker om de avslutande scenerna, så den som inte vill få dem avslöjade bör sluta läsa här. Det första är att gestaltningen av attacken känns riktigt hemsk, särskilt efter det obehag som växt till sig under pjäsens gång medan man befarat vad som skall komma. Det andra är att när Claire slutligen möter gärningsmannen i fängelset så är mötet ytterst otillfredsställande, inte någon väg till förståelse utan snarare en ny möjlighet till manipulation. Det tycks mig djupt realistiskt; en så illasinnad handling kan inte förstås, förklaras eller förlåtas i ett samtal. Det är inte en gåta som kan lösas med rätt ord.
Det sista är att kören i slutscenen samlas igen, och verkligen visar den sjudande kraften i att sjunga tillsammans. Körmedlemmarna samlar sig kring Claire som en skogsdunge av välkomnande klanger, och ger henne den omtanke och det stöd som hon hade velat ge dem. Men i svåra stunder behöver vi stödja varandra. I den omsorgen kanske Claires oro äntligen kan stillas.
Länk till Stadsteaterns sida om The Events
Länk till Gothenburg English Studio Theatre
Kristina Brändén Whitaker spelar Claire, uppskruvad och med känslorna på ytan redan innan The Events. Efter våldshandlingen som krossade hennes kör försöker hon, i ett alltmer uppjagat tillstånd, förstå gärningsmannen - var han sjuk eller ond? Men gärningsmannen dyker upp i hennes blick som en hotande skugga, skrämmande för såväl Claire som för publiken. Motspelaren Ashley Gerlach är ypperlig; med förändrad röst och mimik spelar han Claires partner Catriona, gärningsmannens far, hans skolkamrat, en politiker. Men aldrig är han mer otäck än när han tittar fram med huvudet på sned i öppningen under den svarta hoodien.
David Greigs pjäs är bara en timme lång, men innehållsrik och mycket omskakande. Jag vill säga några saker om de avslutande scenerna, så den som inte vill få dem avslöjade bör sluta läsa här. Det första är att gestaltningen av attacken känns riktigt hemsk, särskilt efter det obehag som växt till sig under pjäsens gång medan man befarat vad som skall komma. Det andra är att när Claire slutligen möter gärningsmannen i fängelset så är mötet ytterst otillfredsställande, inte någon väg till förståelse utan snarare en ny möjlighet till manipulation. Det tycks mig djupt realistiskt; en så illasinnad handling kan inte förstås, förklaras eller förlåtas i ett samtal. Det är inte en gåta som kan lösas med rätt ord.
Det sista är att kören i slutscenen samlas igen, och verkligen visar den sjudande kraften i att sjunga tillsammans. Körmedlemmarna samlar sig kring Claire som en skogsdunge av välkomnande klanger, och ger henne den omtanke och det stöd som hon hade velat ge dem. Men i svåra stunder behöver vi stödja varandra. I den omsorgen kanske Claires oro äntligen kan stillas.
Länk till Stadsteaterns sida om The Events
Länk till Gothenburg English Studio Theatre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar