The Meursault Investigation av Kamel Daoud

Jag tycker mycket om Albert Camus böcker - handlingen, berättarrösten, den genomsyrande filosofiska blicken på människan - men avsaknaden av offrets namn i Främlingen har alltid stört mig. Han är inte huvudpersonen men är ju gängan på vilken hela berättelsen hänger, så det känns orättvist att han inte ens får något namn utan omtalas som Araben. Nästan sjuttiofem år senare skrev Kamel Daoud sitt svar på Främlingen, där Arabens bror tar till orda.

Mannen som talar var sju år när storebrodern sköts. Händelsen satte krokben för mor och yngre bror (fadern var borta sedan några år). Sedan dess har han modern och senare också brodern försökt att ta reda på vad som hände den dagen. Sökandet har gjort dem båda till halva människor, till spöken utan rot i världen. Modern började dessutom klä den yngre sonen i storebroderns kläder, och många gånger under hans berättelse blir gränsen mellan de två bröderna suddig.

Vår berättare är namnlös men han berättar att broderns namn, som aldrig nämndes i den berömda boken, var Musa. För övrigt kallar han alla män han inte känner för Musa. Då och då blir broderns namn Zujj, efter namnet på tidpunkten då solen kan blända en man så att han råkar skjuta en annan man, klockan två på eftermiddagen.

Jag brukar inte gilla böcker eller andra verk som alltför tydligt positionerar sig emot ett annat verk. Det är dock så Kamel Daouds bok börjar, med långa, ilskna utläggningar mot Den Där Boken som blivit känd tillsammans med sin huvudperson, mördaren. The Mersault Investigation börjar också med orden "Mama's still alive today.", en direkt parafras på Camus.

Men det är ju just detta som The Meursault Investigation är; ett svar på en bok som, obegripligt för berättaren, blev en succé, utan att nämna Arabens namn, ännu mer obegripligt för berättaren. Boken är hans tal till en gäst på krogen som har Främlingen i sin väska. Mannen som talar lärde sig franska för att kunna läsa och svara på det språket som boken skrevs på, men han är inte en erkänd författare, så det är inte konstigt att hans bok är mer rapsodisk, med upprepningar och hopp i tiden. I det här fallet får vi acceptera det, i det här fallet där det verkligen är läge att låta "den andre" komma till tals.

Det är ändå när berättaren blir mer filosofisk som jag uppskattar texten som mest; hans analyser av det faktum att han själv tjugo år senare sköt en blond fransman, just efter upploppen kring Självständighetsdagen. Borde det nya mordet skett vid en bättre tidpunkt? Vad innebär det för honom som människa att ha dödat en annan människa?

The Meursault Investigation berättar hur livet förändrades för ett par människor som sågs som bifigurer i en viktigare berättelse, men också hur vardagen förändrades för ursprungsbefolkningen i Algeriet, de som tidigare setts som underordnade figurer, efter Självständighetsdagen då koloniserande fransmän började lämna landet. I båda fallen har försvinnandet av några människor lämnat efter sig ett tomrum och en osäkerhet, och de som blev kvar har inte helt lyckats att bli huvudroller i den nya världen.