Med utgångspunkt i några belagda rader ur världshistorien har Görel Crona skapat en pjäs om en dramatisk period i en kvinnas liv på 1600-talet. Inte någon okänd kvinna, utan Shakespeares dotter, vilket knyts in på några kanske litet väl långsökta sätt. Det är en gedigen föreställning; en form av helaftonspjäs på bara en timme, med ett scenrum där de rätta detaljerna bidrar till stämningen.
Görel Crona spelar Susanna Hall, och gestaltar alla roller hon möter under sin dag. Som läkarhustru kan hon blanda till alla mediciner lika väl som sin man, men om hon som kvinna gör det är det inte bara olagligt, utan grund för häxerianklagelser. Så vad kan hon göra när maken rest bort och hennes käre far behöver bot mot sina plågor?
De dagar hon såg fram emot att spendera ensam och i stillhet blir tvärtom några av de mest dramatiska i hennes liv. Med stora, vackra gester och inlevelsefullt kroppsspråk tar Susanna Hall och hennes omgivning form framför oss. Replikerna och rörelserna genom rummet är synbarligen omsorgsfullt uttänkta och framförda av Görel Crona, och många kommer att sugas in i världen hon skapar med sin kropp. För egen del känner jag mig ogin när jag inte uppskattar framförandet lika mycket som åskådarna intill mig. Jag upplever språket och uttrycket som en smula förenklat, och handlingen sammanpusslad litet för väl. Men jag ser också att för att vara en timslång berättelse spelad av en enda skådespelare är pjäsen Shakespeares dotter mycket väl skriven och framförd, och många andra kommer att gilla den mer än jag.
Länk till sidan om Shakespeares dotter på Strindbergs Intima Teater
Görel Crona spelar Susanna Hall, och gestaltar alla roller hon möter under sin dag. Som läkarhustru kan hon blanda till alla mediciner lika väl som sin man, men om hon som kvinna gör det är det inte bara olagligt, utan grund för häxerianklagelser. Så vad kan hon göra när maken rest bort och hennes käre far behöver bot mot sina plågor?
De dagar hon såg fram emot att spendera ensam och i stillhet blir tvärtom några av de mest dramatiska i hennes liv. Med stora, vackra gester och inlevelsefullt kroppsspråk tar Susanna Hall och hennes omgivning form framför oss. Replikerna och rörelserna genom rummet är synbarligen omsorgsfullt uttänkta och framförda av Görel Crona, och många kommer att sugas in i världen hon skapar med sin kropp. För egen del känner jag mig ogin när jag inte uppskattar framförandet lika mycket som åskådarna intill mig. Jag upplever språket och uttrycket som en smula förenklat, och handlingen sammanpusslad litet för väl. Men jag ser också att för att vara en timslång berättelse spelad av en enda skådespelare är pjäsen Shakespeares dotter mycket väl skriven och framförd, och många andra kommer att gilla den mer än jag.
Länk till sidan om Shakespeares dotter på Strindbergs Intima Teater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar