En dröm som inte gick i uppfyllelse under min vistelse i New York var att få sitta i publiken på Saturday Night Live. Det är otroligt populärt och biljetterna är svåra att få tag i, speciellt om man vill gå på en speciell lördag (till exempel den enda veckan man är där). För att trösta mig gick jag på Saturday Night Live - The Exhibition, tacksamt nog under en eftermiddag då endast få andra var där, så att jag kunde strosa runt i lugn och ro.
Redan i utställningens foajé får jag tårar i ögonen av förväntan när jag hör repliker från de fyrtio åren som TV-programmet har sänts. "We are two wild and crazy guys", "Well, isn't that special", hejarop från the Spartan cheerleaders med mera får mig att minnas hur många gånger jag skrattat åt sketcherna de kommer från.
I första utställningsrummet berättas historien om hur det gick till när Saturday Night Live startades för fyrtio år sedan, inklusive bakgrundsinformation om det ganska dystra läget i New York på den tiden. Ljudslingor och videoklipp från showen genom åren spelas i alla rum, och dräkter, rekvisita och manussidor man känner igen.
Det hektiska schemat för en SNL-vecka redovisas på ett levande sätt, från berättelser och korta filmer från genomläsningen då det bestäms vilka sketcher som får vara med, över alla praktiska förberedelser som pågår in i det sista. En videofilm visar hur Taran Killam förvandlas till Gollum i den fantastiska crossoversagan Hobbit/Office. En annan monitor visar hur den dräktansvariga så fort en sketch är över rycker tag i kvällens värd och drar iväg henne för ett blixtsnabbt klädbyte.
En sal uppriggad som ett kontrollrum låter en känna på att sitta som tekniker och övervaka alla kameror på en gång, samt se hur scenjobbarna in i det sista bygger ihop en bakgrund sekunderna innan kameran skall vändas dit, ropar "Det kommer inte att gå!" men ändå hinner och rusar av scenen medan en av väggarna fortfarande svajar.
Så får man ta plats framför en replika av dörren och trappan där kvällens värd kommer in, och på tre skärmar se en effektiv ihopklippning av förberedelser, sketcher och musikframträdanden, efter en inledande monolog av min skyddsängel Tina Fey. Vilken känsla om man dessutom hade fått kliva in genom dörren själv, med spelande vinjettmusik och applåder!
Nästan så interaktivt blir det vid utgången från utställningen, då man har chansen att låta sig fotas och klippas in bakom nyhetsbordet tillsammans med ens eget val av uppläsare. I efterhand ångrar jag att jag inte pungade ut med tjugo dollar för att få (fejk-)sitta bredvid Tina Fey och Amy Poehler, speciellt med tanke på att jag inte hittade något att hetsköpa i utställningsshoppen. Jag vill ju ha en likadan tröja som Stefon, inte en med hans bild på! Ja, kanske var jag litet väl kräsen. Men ingen pryl kan förkroppsliga humorn från SNL, och utställningen kan väl inte ersätta att vara med på en show live, men den är i alla fall en god tröst som ger ett gott skratt och en liten känsla av att ha kommit närmare sina skratt-gurus.
Länk till Saturday Night Live - The Exhibition
Redan i utställningens foajé får jag tårar i ögonen av förväntan när jag hör repliker från de fyrtio åren som TV-programmet har sänts. "We are two wild and crazy guys", "Well, isn't that special", hejarop från the Spartan cheerleaders med mera får mig att minnas hur många gånger jag skrattat åt sketcherna de kommer från.
I första utställningsrummet berättas historien om hur det gick till när Saturday Night Live startades för fyrtio år sedan, inklusive bakgrundsinformation om det ganska dystra läget i New York på den tiden. Ljudslingor och videoklipp från showen genom åren spelas i alla rum, och dräkter, rekvisita och manussidor man känner igen.
Det hektiska schemat för en SNL-vecka redovisas på ett levande sätt, från berättelser och korta filmer från genomläsningen då det bestäms vilka sketcher som får vara med, över alla praktiska förberedelser som pågår in i det sista. En videofilm visar hur Taran Killam förvandlas till Gollum i den fantastiska crossoversagan Hobbit/Office. En annan monitor visar hur den dräktansvariga så fort en sketch är över rycker tag i kvällens värd och drar iväg henne för ett blixtsnabbt klädbyte.
En sal uppriggad som ett kontrollrum låter en känna på att sitta som tekniker och övervaka alla kameror på en gång, samt se hur scenjobbarna in i det sista bygger ihop en bakgrund sekunderna innan kameran skall vändas dit, ropar "Det kommer inte att gå!" men ändå hinner och rusar av scenen medan en av väggarna fortfarande svajar.
Så får man ta plats framför en replika av dörren och trappan där kvällens värd kommer in, och på tre skärmar se en effektiv ihopklippning av förberedelser, sketcher och musikframträdanden, efter en inledande monolog av min skyddsängel Tina Fey. Vilken känsla om man dessutom hade fått kliva in genom dörren själv, med spelande vinjettmusik och applåder!
Nästan så interaktivt blir det vid utgången från utställningen, då man har chansen att låta sig fotas och klippas in bakom nyhetsbordet tillsammans med ens eget val av uppläsare. I efterhand ångrar jag att jag inte pungade ut med tjugo dollar för att få (fejk-)sitta bredvid Tina Fey och Amy Poehler, speciellt med tanke på att jag inte hittade något att hetsköpa i utställningsshoppen. Jag vill ju ha en likadan tröja som Stefon, inte en med hans bild på! Ja, kanske var jag litet väl kräsen. Men ingen pryl kan förkroppsliga humorn från SNL, och utställningen kan väl inte ersätta att vara med på en show live, men den är i alla fall en god tröst som ger ett gott skratt och en liten känsla av att ha kommit närmare sina skratt-gurus.
Länk till Saturday Night Live - The Exhibition
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar