Den uppskattade soppteaterföreställningen om Ulla Billquist har nu börjat spelas på kvällstid, tacksamt för oss som endast kan komma ifrån då. Föreställningen Köp hjärtan är på en dryg timma, vilket förklarar att berättelsen inte är så fyllig som den hade kunnat vara. Skulle inte Ulla Billquist kunna få en lika påkostad och spännande uppsättning som Karl Gerhard häromåret? Det vore fint!
Vanna Rosenberg spelar huvudrollen, med en diktion från trettiotalsfilmer som lockar fram både Billquist och tidsandan, och med en uttrycksfull sångröst. Meningarna avslutas med en suck som får vår Billquist att låta litet ängslig - trots sin stora och uppskattande publik blev hon inte helt säker på sitt värde.
Det är inte en räcka av Billquists käckaste sånger vi får höra, utan några mer tankfulla visor. Även Den stora, stora kärleken låter snarast vemodig. Helt ljuvlig låter Chopins Etude No 3 Tristesse med den svenska texten Kvällen är ljum... Fredrik Meyer ackompanjerar, men får också kliva fram bakom pianot för att spela någon av Billquists äkta makar.
Fastän pjäsen börjar med Ulla Billquists död för egen hand, och scen för scen berättar om motgångar i hennes liv, hinner den inte bränna till och bli riktigt sorglig. Inte förrän publiken bjuds in till att sjunga med i Min Soldat - då, när föreställningen skulle kunna slå om till ren underhållning blir den istället som allra mest äkta. För en minut går det att tänka sig att man - vi, den välnärda teaterpubliken i 2015 - är soldater som får en stunds underhållning, eller deras fästmör och fruar som längtar efter dem. Fastän Sverige inte var värst drabbat av andra världskriget var det en osäker tid, och den uttrycksfulla sången kunde säkert både trösta och smärta.
Som sagt skulle jag och säkert många i publiken gärna se en helaftonsföreställning och större dramatisering av Ulla Billquists livsöde, men tills det händer är Köp hjärtan en fin och sevärd uppsättning.
Länk till Stadsteaterns sida om Köp hjärtan
Vanna Rosenberg spelar huvudrollen, med en diktion från trettiotalsfilmer som lockar fram både Billquist och tidsandan, och med en uttrycksfull sångröst. Meningarna avslutas med en suck som får vår Billquist att låta litet ängslig - trots sin stora och uppskattande publik blev hon inte helt säker på sitt värde.
Det är inte en räcka av Billquists käckaste sånger vi får höra, utan några mer tankfulla visor. Även Den stora, stora kärleken låter snarast vemodig. Helt ljuvlig låter Chopins Etude No 3 Tristesse med den svenska texten Kvällen är ljum... Fredrik Meyer ackompanjerar, men får också kliva fram bakom pianot för att spela någon av Billquists äkta makar.
Foto: Petra Hellberg |
Som sagt skulle jag och säkert många i publiken gärna se en helaftonsföreställning och större dramatisering av Ulla Billquists livsöde, men tills det händer är Köp hjärtan en fin och sevärd uppsättning.
Länk till Stadsteaterns sida om Köp hjärtan
Verkligen en bra föreställning. Jag blev alldeles tagen. Allt kändes så nära och så äkta.
SvaraRaderaVad roligt att höra från en annan som också tyckte om föreställningen!
SvaraRadera