Cecil Beaton var fotograf för det vackra folket - modefotograf och porträttör av kungligheter och Hollywoods stjärnor. Men alla kunde bli vackra genom hans lins. Några av societetsskönheterna som visas upp på Sven-Harrys utställning är inga klassiska skönheter, och torde inte vara det heller med dåtidens annorlunda ideal. Däremot hade de stil och originalitet, och Beaton lät det lysa fram ur en skön inramning.
Just inramningen av huvudpersonen är en stor del av porträttfotografierna. En del poserar i perfekt vinkel mot en noggrant avvägd stram bakgrund, som Audrey Hepburn i scenografin han själv skapat till My Fair Lady.
Andra tycks växa fram ur bakgrunden, som den glittrande Paula Gellibrand framför ett lika glittrande draperi eller även en Greta Garbo i mörk cape mot en mörk vägg, utan att förlora sin plats i centrum. Närbilder på fixstjärnor som Ingrid Bergman, Marilyn Monroe och drottning Elisabet visar en ovanlig mjukhet och mänsklighet.
Åter andra är omgivna av så många detaljer att det skulle kunna se slarvigt ut om en amatörfotograf vågat sig på det. Men Beaton väljer vinklar, proportioner och fokus så att resultatet blir en människa i sin naturliga miljö, mitt uppe i sitt arbete. Huvudpersonen kan få spegla spaljéer och skuggeffekter bakom sig i mönstret på kläderna, eller till och med utgöra negativ till en staty.
Det genomgående i fotografierna är estetiken. Det är skönheten som sökes, inte nödvändigtvis i anletsdragen utan i ljus, skuggor, linjer och kurvor. Det är en gammaldags estetik som inte tvekade att låta ett foto se komponerat ut, inte heller behövde överkompensera det genom att införa en ironisk drullighet, inte heller försökte smyga med kameran och låtsas fånga ett ögonblick i flykten. Alltför många fotografer idag måste ta till konstlade grepp för att sticka ut i bildbruset. Cecil Beaton, som började fotografera på 1930-talet, behövde inte göra något sådant utan kunde låta skönhetstörsten guida honom. För oss som känner samma törst är Beatons fotografier på Sven-Harrys som ett glas med rent, svalt vatten.
Länk till Sven-Harrys sida om Cecil Beaton
Just inramningen av huvudpersonen är en stor del av porträttfotografierna. En del poserar i perfekt vinkel mot en noggrant avvägd stram bakgrund, som Audrey Hepburn i scenografin han själv skapat till My Fair Lady.
Andra tycks växa fram ur bakgrunden, som den glittrande Paula Gellibrand framför ett lika glittrande draperi eller även en Greta Garbo i mörk cape mot en mörk vägg, utan att förlora sin plats i centrum. Närbilder på fixstjärnor som Ingrid Bergman, Marilyn Monroe och drottning Elisabet visar en ovanlig mjukhet och mänsklighet.
Åter andra är omgivna av så många detaljer att det skulle kunna se slarvigt ut om en amatörfotograf vågat sig på det. Men Beaton väljer vinklar, proportioner och fokus så att resultatet blir en människa i sin naturliga miljö, mitt uppe i sitt arbete. Huvudpersonen kan få spegla spaljéer och skuggeffekter bakom sig i mönstret på kläderna, eller till och med utgöra negativ till en staty.
Det genomgående i fotografierna är estetiken. Det är skönheten som sökes, inte nödvändigtvis i anletsdragen utan i ljus, skuggor, linjer och kurvor. Det är en gammaldags estetik som inte tvekade att låta ett foto se komponerat ut, inte heller behövde överkompensera det genom att införa en ironisk drullighet, inte heller försökte smyga med kameran och låtsas fånga ett ögonblick i flykten. Alltför många fotografer idag måste ta till konstlade grepp för att sticka ut i bildbruset. Cecil Beaton, som började fotografera på 1930-talet, behövde inte göra något sådant utan kunde låta skönhetstörsten guida honom. För oss som känner samma törst är Beatons fotografier på Sven-Harrys som ett glas med rent, svalt vatten.
Länk till Sven-Harrys sida om Cecil Beaton
Åh, vad jag skulle vilja se en här utställningen men ska inte till Sthlm inom den närmaste tiden. Sven-Harrys verkar verkligen köra den ena succén efter den andra när det gäller sina utställningar. Sörjer fortfarande att jag missade utställningen om Svenskt mode, var det förra året?
SvaraRaderaJa, det stämmer, Sven-Harrys hade modeutställningen förra året. De har verkligen många intressanta och sevärda utställning! Hoppas något liknande den här kommer till ett museum nära dig. :)
SvaraRadera