Jag är tacksam mot Ernst Billgren för den uppvärdering av svensk konst han genomförde med sina mosaiker och tavlor av lätt mystiska motiv i lysande färger. De lättillgängliga motiven väckte ett brett intresse, och motiven och tekniken laddade konsten med ett värde utöver det monetära. Om Billgren skaffar uppmärksamhet genom mindre jippon är det OK för mig, för grunden för allt är hans begåvning. Om han vill gå tillbaka till sitt pojknamn Wilhelm von Kröckert unnar jag honom den inre resan. Jag är bara glad att han inte gett upp sin stil, teknik och intressanta motiv.
Den första bild vi möts av ser ut som en introduktion i värdeskapande, parat med en äkta barnslig uppriktighet: vad kan man göra för fint i snön? En snölykta! En ring av gröna kvistar man har hittat! En igloo, om man är riktigt skicklig! En vänlig och finklädd flicka bjuder på mer av naturens gåvor. Men när jag senare kommer ihåg att läsa tavlornas titlar, heter den Trojansk häst. Ja, där står den i utkanten. Är det en varning om vad vi skall få se?
På de följande bilderna ser vi fler flickor, som uppklädda till en högtid i staden, med detaljer på klänningarna som man kan beundra länge: svaga konturer av naturmotiv men skarpa och glödande rutor, streck och vinklar i vartannat. Och ja, en del av bårderna ser ut att vara smyckade av hakkors. Kanske är det medvetet, i varje fall är det tänkvärt. För vad är det flickorna firar? I ett hus till vänster i bilden kan vi se välkomnande rum med vackra möbler. Men huset i centrum, med överskriften FUTURA: i det huset kan vi se kala stolpar och arbetsredskap. Framtiden tycks innebära hårt arbete.
Jag vet inte vilken falang flickorna är apostlar för, men i många av bilderna ser det ut som att minst två krafter står emot varandra. I Hastig utflyttning har möbler slängts ut, eller kanske själva kastat sig ut från sitt hus? Ett hus tycks välta, andra huskropparna tycks lösas upp i sina beståndsdelar och smälta bort. I ytterligare en annan tavla täcks ett kyrktorn av mögel eller något liknande, som att naturen vill erövra staden. Fällda skorstenar som liknar kanoner syns ibland riktade från en falang mot en annan. Det är alltså ingen harmonisk värld von Kröckert målar upp för oss. Men ändå är den så lockande! Både genom de fint målade detaljerna och ytorna, och genom fantasin som får byggnader att vakna till liv.
Tavlornas färger är så rika och mättade att det lockar att stryka handen över dem. Det får man göra om man köper sig en egen tavla. Vilken skulle man vilja ha hemma? Kanske någon av dem med ett utrop på, ett ord ditsatt i blank metall så att man kan spegla sig i konsten. Vilket ord vill man välja att spegla sig i - futura, crafts, eller idiot? Idiot står det också på en tavla där byggelement formar bokstäverna.
Tre tavlor utgör försök av von Kröckert att gestalta andra människors minnen. Minnena i fråga står utförligt berättade intill varje tavla. Jag tycker om ansatsen, men misstror resultatet: det nedskrivna silas genom ett filter av mina egna minnen när jag läser det, liksom det skett när von Kröckert tolkade det, och tekniken i målandet är omisskännligt hans egen, så den färdiga tavlan blir tredubbelt distanserad för mig. Jag föredrar att få se fragmenterade minnesbilder av den sorten Aida Al-Tamimi visade för några år sedan. Men det här är inte ens kritik från min sida: jag är glad och imponerad över mängden tavlor, och intelligensen, fantasin och hängivenheten som ligger bakom motiven. Jag är glad att Wilhelm von Kröckert lyser upp Sveriges konstliv och längtar efter att se mer av honom.
Länk till Lars Boman Gallerys sida om utställningen
Den första bild vi möts av ser ut som en introduktion i värdeskapande, parat med en äkta barnslig uppriktighet: vad kan man göra för fint i snön? En snölykta! En ring av gröna kvistar man har hittat! En igloo, om man är riktigt skicklig! En vänlig och finklädd flicka bjuder på mer av naturens gåvor. Men när jag senare kommer ihåg att läsa tavlornas titlar, heter den Trojansk häst. Ja, där står den i utkanten. Är det en varning om vad vi skall få se?
På de följande bilderna ser vi fler flickor, som uppklädda till en högtid i staden, med detaljer på klänningarna som man kan beundra länge: svaga konturer av naturmotiv men skarpa och glödande rutor, streck och vinklar i vartannat. Och ja, en del av bårderna ser ut att vara smyckade av hakkors. Kanske är det medvetet, i varje fall är det tänkvärt. För vad är det flickorna firar? I ett hus till vänster i bilden kan vi se välkomnande rum med vackra möbler. Men huset i centrum, med överskriften FUTURA: i det huset kan vi se kala stolpar och arbetsredskap. Framtiden tycks innebära hårt arbete.
Jag vet inte vilken falang flickorna är apostlar för, men i många av bilderna ser det ut som att minst två krafter står emot varandra. I Hastig utflyttning har möbler slängts ut, eller kanske själva kastat sig ut från sitt hus? Ett hus tycks välta, andra huskropparna tycks lösas upp i sina beståndsdelar och smälta bort. I ytterligare en annan tavla täcks ett kyrktorn av mögel eller något liknande, som att naturen vill erövra staden. Fällda skorstenar som liknar kanoner syns ibland riktade från en falang mot en annan. Det är alltså ingen harmonisk värld von Kröckert målar upp för oss. Men ändå är den så lockande! Både genom de fint målade detaljerna och ytorna, och genom fantasin som får byggnader att vakna till liv.
Tre tavlor utgör försök av von Kröckert att gestalta andra människors minnen. Minnena i fråga står utförligt berättade intill varje tavla. Jag tycker om ansatsen, men misstror resultatet: det nedskrivna silas genom ett filter av mina egna minnen när jag läser det, liksom det skett när von Kröckert tolkade det, och tekniken i målandet är omisskännligt hans egen, så den färdiga tavlan blir tredubbelt distanserad för mig. Jag föredrar att få se fragmenterade minnesbilder av den sorten Aida Al-Tamimi visade för några år sedan. Men det här är inte ens kritik från min sida: jag är glad och imponerad över mängden tavlor, och intelligensen, fantasin och hängivenheten som ligger bakom motiven. Jag är glad att Wilhelm von Kröckert lyser upp Sveriges konstliv och längtar efter att se mer av honom.
Länk till Lars Boman Gallerys sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar