Under romantiken lät sig dess anhängare ledas av sina känslor, och intresserade sig för musik, litteratur och konst som speglade deras dramatiska känsloliv. Det övernaturliga lockade, men även det mäktiga i naturens krafter. En framgångsrik målare från Sverige var Marcus Larson, som vid sin död år 1864 uppfyllde kriterierna för en romantisk hjälte som dör ung efter ett omvälvande liv. Men innan dess hann han måla stora, spännande tavlor, varav flera visas på Sven-Harrys utställning tillsammans med några samtida och några nutida verk.
Skeppsbrott var ett spännande motiv: människoliv som står på spel när det människobyggda skeppet mäts mot de rasande vågorna. Marcus Larson målade flera tavlor med höga vågor, skummande vatten, mörka skyar och det röda ljuset från ett fyrtorn som påminner om helvetets glöd och skapar extra spänning i bilden.
Andra landskap saknar helt människor, men två förvridna träd avskurna från land mitt i ett vattenfall, eller små isolerade stenar i lugnare vatten ger samma känsla av maktlöshet inför naturkrafterna.
För att kunna ladda sina verk med mystik och kraft måste konstnärerna vara tekniskt kunniga. Detaljrikedomen och precisionen gör att grenverk och vågskum ser realistiska ut, vilket är nödvändigt när man rör sig på gränsen till det oförklarliga, men skickligheten låter konstnärerna fånga och förstärka det sällsamma, det som talar till känslorna.
Parallellt med 1800-talsmålningarna visar utställningen motsvarande exempel från vår samtid, nämligen omslag till hårdrocksskivor. Vilken revansch för all skrämselpropaganda när albumen nu hamnar på museum! Vad vi kan känna igen från romantiken är motiven, här ofta uttalat ockulta, fokuset på detaljerna som gör att asagudar och skräcklandskap ser trovärdiga ut, och att man hänger sig åt känslor och uttryck som stöter bort den stora massan men lockar de invigda.
Skräckromantikens landskap på Sven-Harrys kommer från Göteborgs Konstmuseum och reser snart vidare till Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Det är bra att många får tillfälle att se den här underhållande och intressanta utställningen.
Länk till Sven-Harrys sida om utställningen
Skeppsbrott var ett spännande motiv: människoliv som står på spel när det människobyggda skeppet mäts mot de rasande vågorna. Marcus Larson målade flera tavlor med höga vågor, skummande vatten, mörka skyar och det röda ljuset från ett fyrtorn som påminner om helvetets glöd och skapar extra spänning i bilden.
Andra landskap saknar helt människor, men två förvridna träd avskurna från land mitt i ett vattenfall, eller små isolerade stenar i lugnare vatten ger samma känsla av maktlöshet inför naturkrafterna.
För att kunna ladda sina verk med mystik och kraft måste konstnärerna vara tekniskt kunniga. Detaljrikedomen och precisionen gör att grenverk och vågskum ser realistiska ut, vilket är nödvändigt när man rör sig på gränsen till det oförklarliga, men skickligheten låter konstnärerna fånga och förstärka det sällsamma, det som talar till känslorna.
Parallellt med 1800-talsmålningarna visar utställningen motsvarande exempel från vår samtid, nämligen omslag till hårdrocksskivor. Vilken revansch för all skrämselpropaganda när albumen nu hamnar på museum! Vad vi kan känna igen från romantiken är motiven, här ofta uttalat ockulta, fokuset på detaljerna som gör att asagudar och skräcklandskap ser trovärdiga ut, och att man hänger sig åt känslor och uttryck som stöter bort den stora massan men lockar de invigda.
Skräckromantikens landskap på Sven-Harrys kommer från Göteborgs Konstmuseum och reser snart vidare till Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Det är bra att många får tillfälle att se den här underhållande och intressanta utställningen.
Länk till Sven-Harrys sida om utställningen
Kul att se så många verk av Marcus Larson samlade på en utställning. Han är verkligen en mästare i sin genre.
SvaraRaderaDe modernare bilderna med skivomslag var ju också intressant, fast jag tycker sambandet med Larson är aningen krystat.
Jag har faktiskt tidigare funderat på vad den här moderna motivkonsten med naturtroget utförda detaljer i "gammaldags" teknik - vad man borde önska av den för att den inte skall bli bara snygg men utan innehåll. Då har jag (för mig själv) jämfört just med hårdrocksomslag, som jag såg som bombastiska men tomma. Sedan dess har jag mött kärleken i en hårdrockare och fått upp ögonen för tankarna bakom sångerna och illustrationerna (även om också han medger att innehållet ibland kan vara luddigt och inte särskilt djupt). Så det kändes extra träffande för mig att få se hårdrocksalbumen utställda, och pojkvännen blev förstås jätteglad!
SvaraRadera