När alla krafter samverkar kan de åstadkomma stordåd. Det gäller för ungdomarna som kallas av den blodröda månen över Engelsfors, och det gäller för manusförfattare, regissör, skådespelare och inspelningsplats för filmen Cirkeln efter boken med samma namn.
Filmen lyckas med det som boken gjorde så väl: att berätta om hur magin kryper in i vardagslivet för några ungdomar, vilket utvecklas till en kamp mot en okänd fiende samtidigt som flickorna måste fortsätta sina vanliga liv som om ingenting hade hänt.
Har man gått i en svensk gymnasieskola är det lätt att känna igen de olika karaktärerna, för att inte tala om skolan där mycket av handlingen utspelar sig. Att ett antal tonåringar med ganska olika personligheter föses samman för att samarbeta om något de inte förstår blir ännu svårare när en av dem är skolans mobbardrottning.
Vad är det för krafter de har fått, och vad är det för ondska de måste kämpa emot? Det måste de försöka ta reda på själva, både med och utan hjälpen från Rådet, en organisation som kan ge dem vissa upplysningar men försöker styra dem så stelbent att det verkar som att de lägger mer hinder än hjälper.
De många bilderna av Engelsfors, inbäddat i skog, med en förfallen dansbana och en skola där hotet från de andra eleverna kan vara värre än ett ospecificerat ont, gör att stämningen får den rätta blandningen av vanligt och magiskt. Visuella effekter visar magins genombrytningar in i vår värld, och de unga skådespelarna sköter sina roller perfekt. Det märks på ett positivt sätt att handlingen bygger på en bok, eftersom historian innehåller fler detaljer och långsamma insikter än om filmen vore uppbyggd kring specialeffekter och stora urladdningar av action. Men en stor slutuppgörelse blir det ändå, extra skrämmande eftersom de halvfärdiga häxorna inte hunnit bli säkra på sina egna krafter eller på vem de kan lita på.
Cirkeln är en pärla på de svenska filmdukarna; en väl gjord gestaltning av den populära boken men sevärd även för dem som inte läst förlagan. Jag längtar efter att se fortsättningarna filmatiserade och hoppas att det inte dröjer.
Filmen lyckas med det som boken gjorde så väl: att berätta om hur magin kryper in i vardagslivet för några ungdomar, vilket utvecklas till en kamp mot en okänd fiende samtidigt som flickorna måste fortsätta sina vanliga liv som om ingenting hade hänt.
Har man gått i en svensk gymnasieskola är det lätt att känna igen de olika karaktärerna, för att inte tala om skolan där mycket av handlingen utspelar sig. Att ett antal tonåringar med ganska olika personligheter föses samman för att samarbeta om något de inte förstår blir ännu svårare när en av dem är skolans mobbardrottning.
Vad är det för krafter de har fått, och vad är det för ondska de måste kämpa emot? Det måste de försöka ta reda på själva, både med och utan hjälpen från Rådet, en organisation som kan ge dem vissa upplysningar men försöker styra dem så stelbent att det verkar som att de lägger mer hinder än hjälper.
De många bilderna av Engelsfors, inbäddat i skog, med en förfallen dansbana och en skola där hotet från de andra eleverna kan vara värre än ett ospecificerat ont, gör att stämningen får den rätta blandningen av vanligt och magiskt. Visuella effekter visar magins genombrytningar in i vår värld, och de unga skådespelarna sköter sina roller perfekt. Det märks på ett positivt sätt att handlingen bygger på en bok, eftersom historian innehåller fler detaljer och långsamma insikter än om filmen vore uppbyggd kring specialeffekter och stora urladdningar av action. Men en stor slutuppgörelse blir det ändå, extra skrämmande eftersom de halvfärdiga häxorna inte hunnit bli säkra på sina egna krafter eller på vem de kan lita på.
Cirkeln är en pärla på de svenska filmdukarna; en väl gjord gestaltning av den populära boken men sevärd även för dem som inte läst förlagan. Jag längtar efter att se fortsättningarna filmatiserade och hoppas att det inte dröjer.
En bra film efter en bra bok. Har gett mig inspiration att läsa bok 2 i väntan på film 2. Mycket väl castad och väl scoutad. Som boken är det Sverige på 2010-talet på så många sätt.
SvaraRadera