Det är underbart att känna till hur vår värld ser ut: hur planeterna uppstod, hur livet utvecklade sig på Jorden, hur dinosaurierna såg ut, och mycket, mycket mera. Även om man redan känner till det jag nämnde finns det alltid fler detaljer eller nya upptäckter att få reda på från en bok eller ett museibesök. Museum für Naturkunde i Berlin är ett utmärkt utflyktsmål för vetgiriga människor i alla åldrar (åtminstone om någon i sällskapet talar tyska eller engelska).
På muséet finns världens största sammanfogade dinosaurieskelett. I den första salen sträcker sig Brachiosaurus-benen sitt huvud mot taket högt ovanför oss. Men intill står flera andra väl sammanpusslade och imponerande dinosaurieskelett, inklusive rovdjuret Allosaurus som sträcker ut huvudet genom en sidoruta för att snappa efter besökarna redan i entréhallen. Klickbara textboxar förklarar kunnigt och lättfattligt hur dinosaurierna levde, och spännande animationer låter besökaren se hur skelettdelarna framför en bekläs med muskler och hud. Så går den levande dinosaurien iväg i sin egen miljö, efter en hisnande blick mot åskådaren!
Lika roligt och informativt är det i ett senare rum, där solsystemets planeter presenteras. Salen är mörk och där står en platt, rund soffa där man kan lägga sig på rygg för att kunna titta upp i taket och se filmen (tyvärr bara på tyska) om universums och stjärnornas tillblivelse. För en stunds ytterligare avslappning finns det två våningar upp sittplatser med små högtalare som spelar musik med namn av planeterna; inte bara Berlioz' Mars och Uranus, utan även Mozarts Jupitersymfoni.
Att klicka sig fram till specialinformation i den stora, rörliga displayen om arternas utveckling är intressant men litet krångligt, och skulle nog kännas ännu svårare om där var andra intill som klickade på andra saker samtidigt. Överblicken förlorar sig i kuriosan, men det ger några delvisa insikter och väcker sedan mersmak, och det är också bra.
Fascinerande och litet skrämmande är den stora samlingen av fiskar, smådjur och andra spritdränkta föremål i glasburkar. Rad efter rad från golv till tak, bildande ett rum där man skulle vara helt omgiven av skumma föremål om man vågade gå in där, var det tillräckligt för mig att se flaskorna utifrån.
Fler salar i muséet har sin egen blandning av intressanta och litet läbbiga aspekter. Intill en isbjörn, en gorilla och några andra stora, imponerande djur visas det i montrar hur det noggranna hantverket går till. I ett picknickrum står modeller av insekter förstorade ett hundratal gånger. Det finns visst något för alla intressen, och muséet har specialsamlingar för barn, så det är lätt att börja älska Museum für Naturkunde.
Länk till Museum für Naturkunde Berlin
På muséet finns världens största sammanfogade dinosaurieskelett. I den första salen sträcker sig Brachiosaurus-benen sitt huvud mot taket högt ovanför oss. Men intill står flera andra väl sammanpusslade och imponerande dinosaurieskelett, inklusive rovdjuret Allosaurus som sträcker ut huvudet genom en sidoruta för att snappa efter besökarna redan i entréhallen. Klickbara textboxar förklarar kunnigt och lättfattligt hur dinosaurierna levde, och spännande animationer låter besökaren se hur skelettdelarna framför en bekläs med muskler och hud. Så går den levande dinosaurien iväg i sin egen miljö, efter en hisnande blick mot åskådaren!
Lika roligt och informativt är det i ett senare rum, där solsystemets planeter presenteras. Salen är mörk och där står en platt, rund soffa där man kan lägga sig på rygg för att kunna titta upp i taket och se filmen (tyvärr bara på tyska) om universums och stjärnornas tillblivelse. För en stunds ytterligare avslappning finns det två våningar upp sittplatser med små högtalare som spelar musik med namn av planeterna; inte bara Berlioz' Mars och Uranus, utan även Mozarts Jupitersymfoni.
Att klicka sig fram till specialinformation i den stora, rörliga displayen om arternas utveckling är intressant men litet krångligt, och skulle nog kännas ännu svårare om där var andra intill som klickade på andra saker samtidigt. Överblicken förlorar sig i kuriosan, men det ger några delvisa insikter och väcker sedan mersmak, och det är också bra.
Fascinerande och litet skrämmande är den stora samlingen av fiskar, smådjur och andra spritdränkta föremål i glasburkar. Rad efter rad från golv till tak, bildande ett rum där man skulle vara helt omgiven av skumma föremål om man vågade gå in där, var det tillräckligt för mig att se flaskorna utifrån.
Fler salar i muséet har sin egen blandning av intressanta och litet läbbiga aspekter. Intill en isbjörn, en gorilla och några andra stora, imponerande djur visas det i montrar hur det noggranna hantverket går till. I ett picknickrum står modeller av insekter förstorade ett hundratal gånger. Det finns visst något för alla intressen, och muséet har specialsamlingar för barn, så det är lätt att börja älska Museum für Naturkunde.
Länk till Museum für Naturkunde Berlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar