En av de många aspekter som gör boken trovärdig i sin framtidsvision är hur flera parallella tekniska hjälpmedel har växt fram för att underlätta vardagen. De flesta människor har en AI som personlig assistent, en så kallad mentar som får en mer utvecklad personlighet och större nytta ju längre man har haft den och interagerat med den, och även ju mer man har råd att betala för tekniken. Människor (åtminstone i de övre samhällsskikten) möts oftast i form av hologram som besöker varandra, och som en egoförstärkare i sina egna omgivningar så att ett möte med flera hologram innehåller skrivbord och parkbänkar som överlappar varandra. Har man inte ens tid att ställa upp kan man skicka en proxy, en kopia av sig själv som bara existerar under en bestämd tidsrymd.
I den fysiska världen är nanoteknologin så utvecklad att minimala dammkorn av teknik är integrerade i kroppen för att ge en direktuppkoppling till ens mentar och alla andra system som önskas. Föryngrande behandlingar kan låta en människa stanna i åldern och till och med åldras baklänges till just den ålder hen känner sig mest nöjd med.
En sidohandling gäller klonerna, som i sina olika varianter benämns efter människan de klonades efter. En av våra huvudpersoner är en russ, en pålitlig men litet fantasilös robust typ som oftast arbetar som poliser och säkerhetsvakter. Det finns även jennys som alla är specialutbildade till sjuksköterskor. Rymdskepp då? Jo, generationsskepp på väg att bemannas och sändas iväg utgör bakgrund till ett par av parallellhandlingarna.
Allt detta och mycket mer är smidigt inlindat i bokens flera parallella handlingar; nya företeelser beskrivs första gången så att man kan gissa hur de fungerar, nästa gång i litet mer detalj och sedan avslöjas fler detaljer bit för bit. För mig är det tänkvärt, inspirerande och litet berusande att läsa om den här extremt moderniserade världen
Bokens ena huvudperson är faktiskt född 1951 (jämnårig med författaren själv och äldre än jag), och har alltså levt under den period då vetenskapens framsteg lät människan bli så gott som odödlig, och allvetande, med de fördelar och nackdelar det kan innebära. Det här skiftet i världsbild är något som Marusek bara snuddar vid och som jag gärna hade velat läsa mer om, men å andra sidan ligger hans styrka i att beskriva teknologin, så det vore kanske ett uppdrag för någon annan författare.
En annan parallellhandling som gärna fått utvecklas är den om klonernas roll i samhället: om hur en del av dem blir till mindre nytta och oroar sig över att förlora sin roll i samhället, hur mindre framgångsrika människor irriteras av att kloner tar jobb de själva kunnat få, och så den mystiska clone fatigue, ett utbrändhetssyndrom som möjligtvis kan leda till klonernas undergång.
Men till saken hör att David Marusek skrivit en uppföljare till Counting Heads, Mind Over Ship, och de sista sidorna i Counting Heads verkar ge några ledtrådar till vad som skulle behöva hända. Jag ser fram emot att fortsätta utforska den spännande men totalitärt mikro-managerade världen som David Marusek ritat upp.
Fler böcker av David Marusek:
Mind Over Ship
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar