Det är en fröjd för ögat att få se en samling av Siri Derkerts verk igen, efter den stora utställningen på Moderna Muséet för några år sedan. På Andréhn-Schiptjenko visas riktigt många verk i de tekniker jag kommit att tycka bäst om: skisser med täthet och tyngd i färgfälten, och reliefer med överraskande lätthet i motiven.
Det är fascinerande hur Derkert får så tunga, kompakta material som betong och stålband att bli perfekta medel för sina luftiga skisser. De tydliga penndragen fångas i betong och ramas in av en annan textur; eller så ristas en silhuett i stål som mjukt bockas till att följa ansiktets form; eller så vrids plåtband till att likna säkra linjer på ett papper.
Vid Moderna-utställningen blev jag mest imponerad av det största och infallsrikaste verket, men nu beundrar jag hur intensiva och tydliga Siri Derkerts tavlor är i det lilla fyrkantiga formatet som presenteras på galleriet. Jag är också glad över deras beständighet, för det får mig att hoppas att många fler kommer att se och uppleva dem i själen under flera hundra år framåt.
Länk till Andréhn-Schiptjenkos sida om Siri Derkert
Vid Moderna-utställningen blev jag mest imponerad av det största och infallsrikaste verket, men nu beundrar jag hur intensiva och tydliga Siri Derkerts tavlor är i det lilla fyrkantiga formatet som presenteras på galleriet. Jag är också glad över deras beständighet, för det får mig att hoppas att många fler kommer att se och uppleva dem i själen under flera hundra år framåt.
Länk till Andréhn-Schiptjenkos sida om Siri Derkert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar