Att Jimmy Nelson rest runt till folkslag som hotas av utrotning, och vunnit deras förtroende så att de låter honom fotografera dem i högtidsdräkter och viktiga scener är imponerande. Jimmy Nelson lär besitta både ödmjukhet, respekt och ett genuint intresse för människorna och traditionerna han möter, och det märker man också i filmen från Kazakhstan som visas i utställningen.
Nelson har rest till fem kontinenter, från snöiga berg till fuktiga djungler, och fångat människor i sina vackraste utstyrslar på bild: Chukotka i Sibirien, Karo i Etiopien, Goroka på Papua Nya Guinea. Människorna står stolta, ibland med trots i hållningen, framför natursköna vattenfall eller bergslandskap.
Det är bra att jag vet hur ödmjuk Nelson är i sitt samarbete, för annars skulle bilderna se ut som etno-fetischism, ett samlande av de mest exotiska ritualerna från de mest avlägsna ställena. Men Jimmy Nelson fotograferar och visar därför att han vill väcka uppmärksamhet på att de här livsstilarna är på väg att försvinna, bortmakade av modernare levnadssätt.
Trots att jag har Jimmy Nelsons goda intentioner i bakhuvudet ser jag ändå inte nyttan med projektet. Just det att han har fångat de här vackra och spännande situationerna på bild i en coffee table book och en utställning gör att utgången känns klar: vi kommer att se bilderna, sucka en stund men sedan inte göra något åt situationen. Det gör inget om folkslagen försvinner, vi har ju dokumenterat dem i stora färgbilder. Naturfolken i sina kroppsmålningar, invecklade utsmyckningar och primitiva jaktredskap - syns det inte på långt håll hur omöjligt det är att upprätthålla det livet?
Men även om vi visste hur och hade möjlighet att skydda folket i Mustang i Nepal från exploatering är det inte säkert att vi skulle eller ville göra det. Hur mycket av civilisationen skall vi undanhålla dem? Inte modern medicin och hjälpmedel för jordbruket, det vore väl ogint? Bit för bit kommer vetenskapens frukter att ta plats i deras liv och förändra det, i många fall till det bättre. Är det rättvist att undanhålla utbildning, resor till andra länder och asfalterade vägar för att försöka hålla deras seder vid liv? Bör inte de enskilda individerna få göra valet att leva vidare enligt traditionerna eller börja på universitet och leva i höghus? Det är något jag unnar alla människor, och när någon väljer det kommer något annat att väljas bort. Alla traditioner kommer inte att finnas kvar för evigt.
Länk till Fotografiskas sida om utställningen
Länk till Jimmy Nelsons sida om sina resor
Nelson har rest till fem kontinenter, från snöiga berg till fuktiga djungler, och fångat människor i sina vackraste utstyrslar på bild: Chukotka i Sibirien, Karo i Etiopien, Goroka på Papua Nya Guinea. Människorna står stolta, ibland med trots i hållningen, framför natursköna vattenfall eller bergslandskap.
Det är bra att jag vet hur ödmjuk Nelson är i sitt samarbete, för annars skulle bilderna se ut som etno-fetischism, ett samlande av de mest exotiska ritualerna från de mest avlägsna ställena. Men Jimmy Nelson fotograferar och visar därför att han vill väcka uppmärksamhet på att de här livsstilarna är på väg att försvinna, bortmakade av modernare levnadssätt.
Trots att jag har Jimmy Nelsons goda intentioner i bakhuvudet ser jag ändå inte nyttan med projektet. Just det att han har fångat de här vackra och spännande situationerna på bild i en coffee table book och en utställning gör att utgången känns klar: vi kommer att se bilderna, sucka en stund men sedan inte göra något åt situationen. Det gör inget om folkslagen försvinner, vi har ju dokumenterat dem i stora färgbilder. Naturfolken i sina kroppsmålningar, invecklade utsmyckningar och primitiva jaktredskap - syns det inte på långt håll hur omöjligt det är att upprätthålla det livet?
Men även om vi visste hur och hade möjlighet att skydda folket i Mustang i Nepal från exploatering är det inte säkert att vi skulle eller ville göra det. Hur mycket av civilisationen skall vi undanhålla dem? Inte modern medicin och hjälpmedel för jordbruket, det vore väl ogint? Bit för bit kommer vetenskapens frukter att ta plats i deras liv och förändra det, i många fall till det bättre. Är det rättvist att undanhålla utbildning, resor till andra länder och asfalterade vägar för att försöka hålla deras seder vid liv? Bör inte de enskilda individerna få göra valet att leva vidare enligt traditionerna eller börja på universitet och leva i höghus? Det är något jag unnar alla människor, och när någon väljer det kommer något annat att väljas bort. Alla traditioner kommer inte att finnas kvar för evigt.
Länk till Fotografiskas sida om utställningen
Länk till Jimmy Nelsons sida om sina resor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar