Goodbye to Berlin av Christopher Isherwood

1930-talets Berlin, det dekadenta, utlevande, glittrande, gränsöverskridande, och samtidigt fattiga, i vissa kretsar bittra, bubblande av revanschlust efter första världskriget och med våldsförhärligande ideologier i ryggsäcken. Redan på de första raderna, ja, redan i boktiteln, berättar Christopher Isherwood med distans och visst vemod om det Berlin han inte kunde leva kvar i. Med klar blick men också sympati beskriver han de smutsiga gatorna och de chanserade lägenheterna där han och andra vinddrivna existenser lever som inneboende hos damer med sina glansdagar bakom sig.

Boken är indelad i olika långa kapitel som alla har olika fokus, men där personer från den ena berättelsen kan dyka upp i den nästa. Jag tycker om att Isherwood har stuvat om sina minnen på det här sättet, för att vi skall kunna fördjupa oss i en aspekt i taget av hans varierade liv.

Ett långt kapitel ägnas Sally Bowles, nittonåringen från England som ivrigt tar för sig av livet i Berlin. Isherwood skildrar väl den unga, intensiva flickan som är på vippen att vara irriterande påflugen men alltid ursäktas av sin charm. Hon är inte riktigt så slipad som hon själv tror, och de knipor hon hamnar på grund av sin naivitet och impulsivitet är oftast underhållande, speciellt som hon kan skratta bort dem själv.

Några andra kapitel är desto allvarligare, framför allt det sista som berör hur de politiska strömningarna blir starkare och hetsar människor mot varandra. Men flera andra historier har redan gett bakgrunden till skärpningen i läget: den djupa fattigdomen och dag-för-dag-livet som får folk att söka sig till dem som lovar stabilitet och bättre tider; antisemitismen som får människor att hoppas att nazisterna skall ge den vänlige och kreditgivande judiske skräddaren en näsknäpp (men inget mer); och liknande ögonblicksbilder ur vardagslivet.

Christopher Isherwoods prosa flyter lätt, hans historier är rättframma och miljöskildringarna så tydliga att man känner sig vara där. Men inget i hans stil är simpelt; tveksamheter och aningar om vad som skall komma finns insmuget i meningarna och ger berättelserna djup. Eftersom jag är fascinerad av Berlin under den här tiden gjorde bokens innehåll mig till ett lättfångat byte, men Isherwoods intelligenta berättarröst får mig att vilja läsa mycket mer av vad han har skrivit.