Att bli presenterad för prov från en lång konstnärskarriär kan kännas överväldigande, även om det är den bästa vägen att få förståelse för hens utveckling och intresseområden. De verk av Gabriel Orozco som visas på Moderna Muséet är väldigt olika till stil och utförande, så en åskådare kan förhoppningsvis hitta någon serie som tilltalar smaken.
Stort och imponerande hänger verket Dark Wave mitt i första salen. Det dekorerade valskelettet tillsammans med det bemålade kraniet (Black Kites) är för mig ett sätt att mystifiera verkligheten (om man bortser från vad seklers anatomiska undersökningar givit): kanske är det så här vi ser ut under våra kläden av kött? Litet av samma lekande, prövande inställning ser jag i fotografierna som verkar vilja skapa en egen verklighet: ett spel som spelas med citronklyftor, kattblickar från kattmatsburkar placerade ovanpå meloner, en rund mage som sticker upp ur badvattnet som fått ett eget namn (kanske efter barnet inuti?) som vore det en ö som skulle finnas kvar efter att badkaret tömts.
Fotoserien Tills du hittar ännu en gul Schwalbe förlorar på sin omfattning - 40 foton av konstnärens gula motorcykel intill likadana motorcyklar han stötte på när han bodde i Berlin. Först såg det ut som ett romantiskt sökande efter en själsfrände, men om det finns så många som fyrtio så känns det inte unikt längre.
De delvis datagenererade tavlorna med runda former i lysande färger tilltalar mig varken estetiskt eller teoretiskt. Men det jag däremot tycker mycket om av flera anledningar är samlingsverket Rullstenar. De är ganska stora stenar, slipade av havet under århundraden, som redan är så vackra att de plockas upp och säljs. Orozco försökte finna varje stens särdrag, tecknade individuella mönster på dem och lät en lokal stenhuggarverkstad hugga in mönstret. Därefter tecknade Orozco nya mönster på dem som stenhuggarna högg ut, och det upprepades ungefär fem gånger för varje sten. Jag tycker om stenar, deras tyngd och utseenden; jag tycker om den itererade processen som liknar vågornas påverkan; och jag tycker mycket om det vackra slutresultatet. I övrigt talar Gabriel Orozcos metoder och verk förbi mig.
Länk till Moderna Muséets sida om Gabriel Orozco
Fotoserien Tills du hittar ännu en gul Schwalbe förlorar på sin omfattning - 40 foton av konstnärens gula motorcykel intill likadana motorcyklar han stötte på när han bodde i Berlin. Först såg det ut som ett romantiskt sökande efter en själsfrände, men om det finns så många som fyrtio så känns det inte unikt längre.
De delvis datagenererade tavlorna med runda former i lysande färger tilltalar mig varken estetiskt eller teoretiskt. Men det jag däremot tycker mycket om av flera anledningar är samlingsverket Rullstenar. De är ganska stora stenar, slipade av havet under århundraden, som redan är så vackra att de plockas upp och säljs. Orozco försökte finna varje stens särdrag, tecknade individuella mönster på dem och lät en lokal stenhuggarverkstad hugga in mönstret. Därefter tecknade Orozco nya mönster på dem som stenhuggarna högg ut, och det upprepades ungefär fem gånger för varje sten. Jag tycker om stenar, deras tyngd och utseenden; jag tycker om den itererade processen som liknar vågornas påverkan; och jag tycker mycket om det vackra slutresultatet. I övrigt talar Gabriel Orozcos metoder och verk förbi mig.
Länk till Moderna Muséets sida om Gabriel Orozco
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar