onsdag 19 mars 2014

Det kan du drömma om, Hilda på Stadsteatern

Från alla håll är Hilda pressad; på jobbet får hon tjata med patienter som inte vill få medicin insprutad i skinkan, och när hon kommer hem får hon höra elakheter från sin grälsjuka mamma. Inget att undra på att hon drömmer sig bort från allt slit. Drömsekvenserna med gentlemannen Leonard Cohen och hans vackra musik är vad hon behöver för att få en paus från allt.


Leonard Cohens poetiska texter och känslorika röst är också ett välkommet avbrott från en pjäs som har ett konstigt uppskruvat tonläge och ett högt tempo därtill. Människorna pratar om allvarliga problem men utan att komma under ytan på något av dem, glättigt men inte tillräckligt för att ens bli fars.


 Nästan varenda roll är tunt skriven och så otacksamt enkelspårig: den partysugna bästisen Kathryn (Cecilia Frode), hennes desperata exmake Nigel (Sven Ahlström), den otrevliga mamman (Yvonne Lombard), den porrberoende killen från dejtingsajten (Morten Løvstrøm Olsen). De enda rollerna som har litet mänsklighet är Hildas två patienter, den ensamme Brian (Lars Lind) och den galna Gloria (Susan Taslimi). I mitten står Hilda (Rakel Wärmländer), och förutom ögonblicksbilderna från hennes drömvärld hinner inte hennes roll heller få några nyanser där hon rusar från scen till scen.

Foto: Petra Hellberg

Som sagt, räddningen från en ytlig och oförstående värld är Leonard Cohen, hans kloka ord och hans vackra stämma. Som tröst till alla som är lika pressade som Hilda vill jag sjunga med honom:

O the sisters of mercy they are not
Departed or gone,
They were waiting for me when I thought
That I just can't go on,
And they brought me their comfort
And later they brought me this song.
O I hope you run into them
You who've been traveling so long.


Länk till Stadsteaterns sida om Det kan du drömma om, Hilda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar